Kunde inte sova alls i natt och när jag provade feber i morse bestämde jag mig för att vara hemma, fast jag gärna skulle farit och lyssnat på Åbo Akademis presentationer.. Nåja, jag har fått sova ut ordentligt nu och febern har redan gått ner mycket, bara av sömn! Så jag ska nog sova ett par timmar till så att jag är pigg tills i kväll då jag ska se på rec 2 hos Josefin.

Jag har beställt min Penkkisdräkt också, äntligen hittade jag något jag faktiskt vill vara! Har drömt om det sen jag var liten faktiskt så det kommer nog bli jättekul. Har en del saker till jag måste fixa dock.. Som vita tygskor och cateye-glasögon. Och en blond peruk! Ojoj vad jag längtar till 16 februari!

Jag ångrar att vi inte följde med till villan i somras, du ville så gärna att vi skulle komma med. Jag ångrar att jag inte pratade med dej mer. Oftast bytte vi bara några ord när jag kom in genom dörren.

Men så minns jag en gång då du kom in i Olivers rum. Jag var sjuk och ensam hemma med dej. Du väckte mig och gav mig alla möjliga oliga mediciner, halstabletter och te. Och så pratade vi en stund om hosta, lunginflammation och mat. Och så pratade vi om Oliver, men det sa vi aldrig åt honom. Du tyckte vi passade så bra tillsammans, att vi verkade ha det så bra och hur mycket jag hade förändrat honom - gjort honom gladare. Du satt på hans stol och jag satt i sängen och det var första gången vi faktiskt pratade.

På min och Olivers 6 månaders dag fick jag en nalle av Oliver. Jag fick dock snabbt veta att det var du som hade köpt den. Du var så omtänksam. Dagen efter blev du sjuk och sedan dess har jag sovit med den nallen varje natt. Kramat den och hoppats att allt ska bli bra.

Du var här ett tag och sen var du borta.

Hade en kort skoldag i dag. Bara matte och franska och så fick jag fara hem och kurera mig. Dricker te och myser i min OnePiece och hoppas att jag ska tillfriskna...

Vi har bara väntat. Tänkt att allt blir bra. Hållit varandras händer och försökt att förstå.

Jag har bett till Gud. Jag har hoppats att det ska gå skonsamt. Önskat att det inte är sant. Gråtit mig till sömns. Blundat i hopp om att det inte är på riktigt. Försökt att stötta och finnas där. Känt mig otillräcklig. Allt har känts hopplöst.

Jag trodde att det skulle vara annorlunda. Att jag skulle falla ner mot marken då jag hörde orden. Känna hur all sorg bara föll över mig.

Men så var det inte. När det hände låg jag redan ner. Jag blundade redan. Jag grät redan för det hade jag gjort i två månader. Och nu finns inga tårar kvar. Hoppet är borta. Önskningarna likaså. Det känns inte som det borde. Jag föll inte. Bara stannade på marken och lät tårarna rinna som de gjort så länge. Försökte förstå men kunde inte hitta någon mening.

Berättade för mamma. Hatade hur ingen riktigt förstår. Ångrar att jag inte tagit mig lite mer tid att lära känna dig. Ångrar att jag någon gång trodde att livet nog var ganska rättvist.

Det var inte som det skulle vara. Jag känner inte bara sorg- jag känner ilska.

Random bilder.

Har haft tråkigt i dag. Ligger mest och sover och räknar lite matte nu som då. Försöker hänga med i skolarbetet men det är ganska omöjligt. Har också spelat gitarr en hel del och funderar på att göra ett cover på "från och med du" nästa gång. Men det skulle kännas konstigt att sjunga på svenska. På något sätt blir det ju alltid någon bisarr blandning mellan rikssvenska och finlandssvenska. Som tur är- Det skulle vara jobbigt att låta som Mumin när man sjunger...

Ska försöka orka igenom en skoldag i morgon. Och arbetsintervju med lite finska frågor efter det. Sen får jag se min andra hälft och kramas hela helgen. Hans kramar har läkande effekt.

Nu är jag sjuk, igen. Har varit sjuk/förkyld från och till sedan september nu. Tjohoo.
Har legat i sängen hela dagen och myst med min pojkväns stickade tröja som doftar honom. Ätit smörgåstårta från 50-års kalaset igår och druckit vatten. Sett på en film (We need to talk about Kevin). Se den. Den var så konstig men samtidigt sjukt bra. För jag tycker om konstiga filmer.

Nu tror jag det är dags för mig att sova ett tag innan jag försöker få några läxor gjorda. Men det är lättare sagt än gjort med sjuk hals, feber och stora bekymmer som snurrar runt i mitt huvud.

Om man bortser från allt som gick så fel i går kväll så hade jag en riktigt bra kväll med mina vänner. Dansade som aldrig förr med Rebecka på Ollis och hade roligt i stort sett hela dagen.

Men man kan inte alltid bortse från allt. Tyvärr. I dag är det vår 8 månaders dag. Första helgen på 8 månader jag var utan dig och jag säger bara: aldrig igen.

Vi samlades i Jessicas lägenhet i Vasa (tack för lånet, igen!) och hade det mysigt.



Tillbehören var färggranna.



Efter några timmar gick vi ner till stranden med champagneflaskor i högsta hugg för att se på fyrverkerierna. De var fina och vi stod länge och förundrades över hur stora de var.



Oliver och jag inledde vårt nya år med en nyårskyss, och champagne. Och lite kramar huller om buller.



Alla var glada...



...och det var mysigt som bara den!



Vi kramades mera.



Sen blev allt suddigt.



Vi vandrade runt på stan ett tag. Hämtade skräpmat. Skrattade. Kramades. Pratade.
Hade en väldigt bra start på 2012, helt enkelt.