Vörå

 photo 2016-11-14 08.23.23 1_zpssd69zdco.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.25 1_zpsecnjuubk.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.26 1_zpsmjaovo4h.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.36 1_zpsp14erili.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.39 2_zpsbwbxbpup.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.45 1_zpsbkuppaha.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.48 1_zpsjffp7xvl.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.52 1_zps26jrusdy.jpg

 photo 2016-11-14 08.20.00 1_zpsfxr5z3od.jpg

 photo 1_zps6iaruxty.jpg

 

Just nu befinner jag mig i ett snöigt Österbotten. Jag sitter i soffan insvept i en filt med stickade sockor på mina ispinnar till fötter och dricker ingefärste. Jag har just kommit in från dagens promenad med vovven. Det är så mysigt att vandra omkring på de folktomma vägarna tillsammans men efter en liten stund blir det KALLT, främst i ansikte, händer och fötter. Pälsjackan håller mig varm men tårna är iskalla vad jag än drar på fötterna. 

Oliver åkte tillbaka till Helsingfors i går men jag stannar kvar lite längre. Går på promenader, dricker kopiösa mängder te, läser, stickar, andas djupt och ser på film medan Dolce snarkar vid fötterna. 

Malin Öhman
Publicerad 15.11.2016 kl. 15:20

Frukosttips: muggkaka

 photo 2016-11-08 12.21.48 1_zpsilu7wexv.jpg

 photo 2016-11-09 01.36.49 1_zpspchmptv9.jpg

 

Min senaste matobsession är muggkaka. Som ni vet är jag en flitig förespråkare av bovetegröt men efter att ha ätit det till frukost och mellanmål i mer än ett år är det trevligt med lite variation. Och på senaste tiden har jag infört lite mer frukt i min diet (banan <3) och då är muggkaka perfekt.

Grundingredienserna är bara boveteflingor (ca 1-1,5 dl), 1 krm bakpulver och vätska. Jag brukar ta hälften vatten och hälften hirsmjölk och jag gissar att det går åt ungefär 1,5-2 dl vätska. Det blir bäst om smeten är åt det lösare hållet, annars blir det lätt för torrt. 

Muggkaka går att variera i en oändlighet. Mina favoriter är att blanda i vaniljpulver, kardemumma, banan och blåbär eller banan och kakao. 

Sen är det bara att grädda i mikron i två minuter och stjälpa upp på ett fat (eller äta direkt ur muggen) och toppa med bär, banan, äppelmos eller chiapudding. Så gott.

Malin Öhman
Publicerad 11.11.2016 kl. 17:52

Söndag till tisdag

 photo 2016-11-06 08.21.54 1_zpstpgn45ik.jpg

Jag startade söndagen med en brakfrukost. Jag hade sovit uselt på natten och huden var inte på min sida så jag behövde något gott för att rycka upp mig. Chiapudding med gurkmeja, blåbär och banan, fröknäcke med massor av basilika och min dagliga gröna smoothie/juice. Jag börjar alltid dagen med att mixa ihop till exempel citron, havtorn, spenat, sallad, gurka, äppel och ingefära. Supergott och nyttigt!

 

 photo 2016-11-06 08.21.56 2_zpsepu5sw5g.jpg

Vår balkong är så mysig just nu. Fattar fortfarande inte att det liksom har gått och blivit vinter här? Känns väldigt tidigt med snöstorm i november. Men i stället för att låtsas som att en klarar sig med höstjackan bestämde jag mig för att det är dags att inviga vinterjackan. Problemet är att alla mina vinterjackor är på tok för stora. Jag har ju gått ner rejält med vikt så jag drunknar i alla mina jackor. Oliver frågade om jag ville ta en sväng in till stan och gå på jackjakt. Ja tack sa jag.

 

 photo 2016-11-06 08.21.53 1_zps8xw4tshu.jpg

Efter flera timmar på stan hittade vi båda varsin varm och mysig och skön jacka.

 

 photo 2016-11-06 08.21.52 1_zpsfz4s5mcg.jpg

Vi pausade med kaffe (han) och glass (jag). Kände mig så fuskig, jag äter ju inte socker vanligtvis men jag ville unna mig något smarrigt. Och det var värt det kan jag tala om. Jag tog vanilj och blåbär-kanelsmak. Fantastiskt.

 

 photo 2016-11-06 08.21.50 1_zps9nh9dwns.jpg

 photo 2016-11-08 05.50.13 1_zpscaybjvme.jpg

 photo 2016-11-08 05.50.15 1_zpsm8qwfhqb.jpg

 photo Namnlost-1_zpspcoukmow.jpg

I dag har varit en bra dag. Jag har haft lite mer energi än vanligt. Orkade gå ut på en promenad på eftermiddagen (mest för att testa min nya jacka) och det var så vintrigt och fint ute.

Min jacka är förresten perfekt. En svart fuskpälsjacka med huva och hög krage så en behöver inte använda halsduk. Det är bara att knäppa kragen och stänga kylan ute. Nu är jag redo för vintern. 

Malin Öhman
Publicerad 08.11.2016 kl. 21:36

Hösten blev vinter medan jag blundade

Medan jag satt inne på soffan och huttrade och försökte få klumpen i magen att krympa hade nästan alla löv fallit av träden. 

2016-11-02 05.35.15 1

Jag minns att jag tittade ut på de nakna trädtopparna en dag och att de kändes främmande. Sist jag såg dem var de fulla av färgsprakande gula och röda löv. 

Då gick jag ut.

Tillsammans med Oliver och min nya kamera som jag fick i födelsedagspresent. Kan inte beskriva hur jag älskar den. Efter flera år av mobilbilder har jag äntligen en bra kamera som är lagom storlek. Jag har ju en systemkamera som är på tok för stor för att släpa med sig så min nya Olympus pen e-pl8 är perfekt. Vi lär ännu känna varandra. Men första intrycket är mycket lovande.

2016-10-24 12.53.05 1

2016-11-02 05.35.12 2

2016-11-02 05.35.12 1

Nu är det vinter. Snön ligger kvar på marken och jag älskar det. Jag längtar redan till julen och i dag piffade jag upp balkongen med ny utebelysning så myskänslan är hög. 

2016-11-04 07.10.19 1

Malin Öhman
Publicerad 04.11.2016 kl. 19:35

Helveteshösten

För det första. Jag är så glad att det trots min obefintliga förmåga att producera blogginlägg fortfarande finns en hel hop människor som klickar in sig här varje dag. Tack!!

För det andra. Jag har haft en helveteshöst. Tanken var att jag skulle vara en supermänniska och jobba, gå på skrivkurs, hänga med vänner, läsa böcker och producera en kandidatavhandling. Det blev inte så. 

Pappa blev sjuk, vilket påverkade mig så mycket. Det var ett slag i magen och jag gick omkring dubbelvikt i flera veckor. Sakta har jag vecklat ut mig själv och nu står jag nästan rakt igen. Pappa mår bättre, inte bra ännu, men mycket bättre än när han var på sjukhuset. 

All stress ledde till mer hudproblem. Som ni vet kämpar jag med Topical steroid withdrawal (kortisonavvänjning) och så försöker jag läka min inflammation i tarmen. Det är en ständig kamp och den här hösten har varit HEMSK. Jag pratar öppna vätskande sår på hela överkroppen. Djupa sprickor i ansiktet. Röda hud. Jag sov inte en ordentlig natt på flera veckor. Såg på netflix hela natten för att distrahera mig från den kliande huden. Gick inte utanför lägenhetsdörren. 

Nu mår jag äntligen lite bättre. Inte ens i närheten av bra, men mycket bättre än när det var som värst. Varje dag orkar jag mer. Varje dag vågar jag anstränga mig mer. 

Jag har inte jobbat. Jag har inte läst. Jag har inte träffat några vänner (förutom Alexandra som hört av sig hela tiden och besökt mig och tröstat mig. Tack älskade du). Har inte ens tänkt på att kanske öppna dokumentet vid namn kandidatavhandling.

Men vet ni vad? Det är okej. Det är mer än okej. Det kommer att ta lite längre för mig att bli klar från skolan. Jag kommer inte vara nummer ett på inhoppslistan på hbl och jag kommer inte att ha läst bokklubbsboken. Men jag kommer att må bra. Och det är allt som betyder något just nu. 

Jag kommer att må bra. 

Malin Öhman
Publicerad 04.11.2016 kl. 19:21

23

Jag fyllde år i tisdags. 23. Jag föreställer mig alltid att jag ska ha en perfekt födelsedag. Ni vet, en sådan där pirrig dag när det verkligen känns att det är ens egen speciella dag. Det var rätt länge sedan födelsedagspirret infann sig, men jag hoppas på det varje år. 

Men inte i år. 

I år blev födelsedagen inte som planerat. Jag hade tänkt mig att väckas med frukost på sängen hemma i Helsingfors, öppna något paket och sen ha en mysig dag för mig själv och sen träffa mina närmsta vänner på någon pizzeria på kvällen. I stället hade jag ångest största delen av min födelsedag. 

Min pappa är sjuk. Sjuk som i patient på sjukhus. Han har varit dålig länge men ändå klarat av att vara hemma. Nu är smärtorna så kraftiga att han är tvungen att vara på sjukhus i Vasa. Och jag hatar det. Jag hatar att han är sjuk. Och jag hatar att ingen vet något. Att jag inte kan göra något. 

Värst var det ändå när jag var i Helsingfors och Linda informerade mig om läget varje dag. Hon ringde mig och kokade av ilska och skakade av rädsla. Och jag kunde bara sitta där en evighet från henne och försöka kväva min ångest. Nu har jag varit i Österbotten nästan en vecka och jag har besökt pappa på sjukhuset nästan varje dag. Jag avskyr sjukhus. Nålar, blod, sjuka människor. Och mitt i all sjukdom och svaga människor med tomma blickar ligger min pappa. Min pappa som brukar vara så stark och lyfta upp mig i sin famn varannan fredag när jag rusade fram till honom med min för stora ryggsäck.

Pappa.

Först kände jag inget. Sen kände jag allt. Den här veckan har jag gråtit varje dag och haft kramp i magen av blotta tanken på att något ska hända pappa. Min hud är röd och vid minsta lilla ångesttanke river jag upp alla sår och lämnar armarna blodiga. Nätterna är kilometerlånga. Maratonlånga. Jag andas djupt men benen är spända. Tänderna gnisslar. Klockan är för lite.

Födelsedagen kom och gick. Mina vänner önskade mig en fin dag. De frågade en efter en hur jag mår. Visade hur mycket de bryr sig. Med sorg kommer också glädje. Mitt i allt det svåra och jobbiga finns det finaste man kan önska: människor som bryr sig. Som finns där när livet inte går som man vill. 

Det spelar ingen roll att jag inte fick en perfekt födelsedag. Jag fick tillbringa tid med min fina pappa. Jag fick visa att jag bryr mig. Jag fick bli kramad och tröstad av min mamma. Jag fick gå på långa promenader och lyssna på tystnaden och plötsligt, omgiven av åkrar och krispig höstluft, kunde jag, om än för en minut, känna mig glad.

Malin Öhman
Publicerad 13.10.2016 kl. 21:27

Jag är så rädd så glad så lycklig och så arg

19.9

Nu är det höst på allvar och på Rörstrandsgatan myser vi för fullt på kvällarna. Tända ljus, mjuka filtar och stickade sockor framför bra filmer. Vi somnar tätt intill varandra. Jag trycker mina iskalla fötter mot hans vader och han huttrar lite. Jag får myror i armen av den obekväma ställningen men vill ändå inte somna på något annat sätt än med min näsa inborrad i hans nacke. 

Vi går på promenader bland ekollon och röda lönnlöv och klagar på hur kyligt det är. En kan ju inte ens ha bara stickad tröja på sig längre. Vi pratar om vinterkappor och vad vi ska äta i veckan. Sen tystnar vi. Och mitt i promenaden bland meterhöga solrosor och igenvuxna kolonilotter kommer det. Trycket över bröstet. De skakande händerna. Den allt snabbare andningen. Stegen avtar och han ser sådär bekymrat på mig. Drar mig närmare och ger mig en kram. Inga tårar kommer. Bara en stor växande klump i magen. Kyla som sprider sig genom kroppen. Dunkande huvudvärk. Varför gråter jag inte? Borde jag gråta? 

Jag mår så bra ibland och känner mig glad. Några sekunder av att jag glömmer det hemska. Några sekunder utan oro. Sen knyter sig magen. Slår knutar på mig själv. Och jag märker att jag bara sitter och stirrar på skärmen. Orden och linjerna i ett virrvarr. Jag funkar inte längre.

Malin Öhman
Publicerad 23.09.2016 kl. 17:30

En ledig höstdag

 photo 2016-09-21 01.15.24 2_zpspzjotznj.jpg

I dag var en så fin höstdag. Jag var ledig från jobbet, hade min nya halsduk på och nytt läppstift (firade också att min hud var på min sida och tillät mig att ha läppstift!) och jag uträttade ärenden hela förmiddagen. Veckohandlade och städade bland annat. Så skönt att vakna tidigt och ta vara på morgonen.

 photo 2016-09-21 06.15.23 1_zpsowiewn2m.jpg

Efter att jag ätit en sen frukost mötte jag Jenna i Iso Omena för att fika. Så mysigt att prata med henne och mysa lite med finaste Agnes. I dag var förresten första gången jag sett Agnes gråta. Helt otroligt nöjd bebis som nästan aldrig är ledsen. Hon gillade inte att ligga i vagnen så Jenna tog upp henne och jag fick ta över vagnkörandet, vilket kändes väldigt skumt. Att hänga med Agnes och hålla i henne känns hur naturligt som helst men att se mig själv skuffa fram en vagn kändes otroligt främmande. 

  photo 2016-09-21 01.17.38 1_zpslxqvmaku.jpg

Efter vår lilla fikadejt gick jag *på stan* i några timmar och klämde på allt fint som finns i butikerna. Varje höst vill jag ha en helt ny garderob och jag måste kämpa för att inte gå bananas och köpa onödiga plagg. Därför får jag inte köpa något oplanerat samma dag jag ser det - jag måste vänta tre dagar. Om jag fortfarande tänker på plagget efter tre dagar, och efter att jag har kollat att jag inte har något liknande i garderoben - då får jag köpa det. Tycker att det är en bra regel.

Malin Öhman
Publicerad 21.09.2016 kl. 20:36

Allt och blandat

När jag bloggar så sporadiskt som jag tyvärr måste erkänna att jag gör lämnar det en massa bilder som jag tänkt ta med i blogginlägg som aldrig blir till, så nu tar vi en titt på några bilder från sommaren och september.

 photo 2_zpssat4nnse.jpg

Fest hos oss med temat 90-tal. 

 photo 2016-08-20 07.23.07 1_zpsuhngmyvy.jpg

 photo 2016-08-20 07.23.09 1_zpsk66wf1mq.jpg

Borgbacken när Linda och Kristian hälsade på i Helsingfors. Tidigare på dagen blev jag stucken av en geting (AJ) men efter superstark kortisontablett och en powernap var jag redo för bergochdalbanan. Men alltså jag har blivit obeskrivligt feg. Gick mest och hade ångest för alla åkattraktioner och när jag väl åkte något hade jag bara panik och var nära att börja gråta. Trä-bergochdalbanan är kanske det enda jag på riktigt njuter av på Borgbacken. Annars är det antingen för barnsligt eller för hemskt för mig. Men sen så har jag ju också svimmat i en attraktion på Powerpark en gång. Så kanske jag bara borde hålla mig från nöjesfält i framtiden.

  photo 2016-09-07 09.19.30 1_zpsxfuhezlb.jpg

Min vanligaste sommaroutfit.

  photo 2016-09-03 08.29.25 1_zpsgg75swyz.jpg

Kolla här vilket uppstädat par! Så här fancypancy var jag och Oliver på min kusin Kims bröllop i början av september. Oliver var så fin i sin blåa kostym. En borde klä upp sig oftare. 

 photo 2016-09-03 08.29.24 1_zps2vkqdsoh.jpg

 photo 3_zpsnnhrbfz5.jpg

Alltså när ens pojkvän och mamma spelar beer pong. <3

  photo 2016-09-15 04.21.56 2_zps29fviixm.jpg

Plockade in lite kvistar och satte dem i mina finaste vaser.

  photo 2016-09-15 10.29.00 1_zpswlumxy9q.jpg

En kvällspromenad längs vattnet. Ganska fint ställe jag bor på ändå.

Malin Öhman
Publicerad 22.09.2016 kl. 17:00

Dräkten med stort D

 photo 2016-09-21 07.30.52 1_zpsxnlbk2tv.jpg

 photo 2016-09-21 06.15.16 1_zpshpf2oijh.jpg

 photo Namnlost-1_zpsmlrlfntq.jpg

Jag har köpt en dräkt. Den är mjuk, sitter som en smäck och ser perfekt ut i alla vinklar. Tänkte bo i den resten av hösten. Dessutom kan en ju bära kjolen och tröjan skilt också. Hur bra som helst. Känner mig som en sextiotalstjej and i like it. 

Malin Öhman
Publicerad 21.09.2016 kl. 20:01

 

 

Malin Öhman 22 Helsingfors

Studerar journalistik och litteratur

 

Kategorier

Senaste kommentarer

17.11, 03:41Vörå av P
09.11, 12:44Söndag till tisdag av E
09.11, 10:49Söndag till tisdag av P
06.11, 21:55Helveteshösten av jenny b