Raw vaniljglass, chokladglass och kolasås

Ett blogginlägg kommer lastat med utsökt raw glass. Släng ihop en sats nu på direkten. Ni kommer tacka mig.

Bananglass går att variera i oändlighet och jag brukar vanligtvis bara mixa fryst banan med blåbär eller lite kakao men till en middag Oliver och jag ordnade i måndags ville vi lyxa till det lite och vi ville bjuda på äppelpaj med vaniljglass, men är man vegan (och dessutom inte äter soja eller socker vilket finns i de veganska glassarna i frysdisken) får man hitta på andra lösningar.

 

Vaniljglass 

Fyra bananer, mogna, skivade och frysta

2 deciliter kokosmjölk

En vaniljstång

Mixa de frysta bananerna med kokosmjölken och blanda i vaniljen. Hur fast glassen blir i mixningsskedet beror på hur fryst bananen är. Min smet blev ganska rinnig så jag fryste in den igen och det finns fortfarande kvar lite glass i frysen efter middagen.

 

Chokladglass

Det här är egentligen samma recept jag använder för att göra chokladmousse som jag skrivit om tidigare. 

Två mogna bananer

En halv avokado

Två dadlar

Tre matskedar kakao

Mixa allt till en jämn smet och frys in. 

 

Raw kolasås

10 färska dadlar

4 msk kokosmjölk

ca 1,5 dl vatten

1 krm salt

1 tsk vaniljpulver

Mixa dadlarna med kokosmjölk, vaniljpulver och salt till en slät sås. Späd med vatten till önskad konsistens. 

Malin Öhman
Publicerad igår kl. 10:51

Grönsakssoppa för kalla höstkvällar

Den här soppan äter jag varje gång jag blir sjuk eller har halsont. Då får jag i mig ännu mer vätska och dessutom massor av vitaminer och nyttigheter som hjälper kroppen att jobba bort förkylningen. Jag brukar laga soppan i min största kastrull så att soppan räcker flera dagar. Jag brukar också frysa in ett par portioner.

Den här gången hade jag i pumpa, lite potatis, morot, zucchini, broccoli, blomkål, champinjoner, två tomater, savoykål och lök. Och en buljongtärning (tyvärr med lite socker i men har inte hittat någon bra buljong utan socker ännu) och en massa gurkmeja, peppar och färsk persilja. Det går ju att blanda i vilka grönsaker som helst och ibland brukar jag också slänga i lite linser eller quinoa för att få i lite protein. 

Inte svårare än så!

Malin Öhman
Publicerad 20.09.2017 kl. 15:00

Vecka 37

En till vecka har gått. Den har kännts kilometerlång, mest på ett bra sätt. Nu är det höst på riktigt, att gå utan halsduk känns oftast för kallt och det är ännu för varmt för att ta fram yllehalsduken. Men höstjackorna hänger i garderoben och väntar, likaså höstskorna som är nyputsade. Alla deras veck är återfuktade så att de klarar ännu en säsong av regn och blåst och kyla.

Veckans läsning Livet av Åsa Moberg.

Veckans dejt Den här veckan har jag träffat så många fina vänner. Jag har hängt med Evelina, Tintin, Louise och Lina och i lördags kom Axel, Louise och Tintin hit på spelkväll. Louise och jag låg mest dubbelvikta i soffan. Om ni inte har spelat När då då? ska ni göra det NU. Bästa bordspelet någonsin. 

Veckans skola Jag försöker ännu landa i skolstarten. Jag har haft lite väl höga förväntningar så jag har blivit ganska besviken på nivån och glömt att grundstudier inte är så utmanande som jag trodde. Men nu känns det ganska bra ändå inför hösten. Kursen om Sverige och det svenska samhället känns otroligt onödig men jag får helt enkelt acceptera läget och tänka positivt. Det blir ju faktiskt ganska skönt med en mjuklandning i universitetslivet igen, det hinner nog bli svårt och utmanande innan jag står där med magistersexamen i handen. 

Veckans serie Idol självklart, och så måste jag erkänna att jag bänkat mig framför både Svenska Hollywoodfruar och Paradise hotel. Pinsamt underhållande. Och Bytt är bytt självklart. Älskar hösten när alla program drar igång igen. Men nästa projekt blir nog att skaffa svenska kanaler så att vi slipper streama allt via datorn. Gillar tanken på att bara slänga sig ner i soffan och slötitta på något och inte hela tiden planera sin seriekonsumtion. 

Veckans film Oliver och jag såg IT på bio. Gillade den massor, det kändes uppfriskande med en skräckfilm som faktiskt hade en story och lite mer djup i karaktärerna. 

Veckans tanke Jag känner knappt igen mig själv längre. Eller så är det precis det jag gör. Känner igen mig själv och den jag ska vara. Jag känner mig förväntansfull, glad och peppad och jag vill göra saker. Hela tiden. Hoppas att det fortsätter så här.

Veckans klapp på axeln Jag blir hela tiden bättre på att hantera dåliga hudperioder. Trots ångest tar jag mig upp ur sängen, ut ur lägenheten och jag har massvis av energi. Och de dagar jag mår sämre och inte orkar göra så mycket jag tänkt så tillåter jag mig att ha en lite sämre dag. Försöker vara snäll mot mig själv. 

Veckans godaste Kanske ändå kokosriset med grönsakswoken som Oliver och jag slängde ihop en kväll. Kokosris är min nya obsession, vilket inte går jättebra ihop med min stärkelsefattiga kost men ibland måste man ju få unna sig. För att göra kokosris kokade vi ris i ca fem minuter i vatten, sen hällde vi av vattnet och hällde i 3 dl kokosmjölk, kryddade med salt och lite curry och lät kokosmjölken koka in i riset. Klart! Passar perfekt till grönsakswok och jag har också sett att vissa äter kokosris som efterrätt. Det smakar faktiskt lite julgröt om man bara kryddar med salt. 

Veckans fynd Efter flera månader av jakten på de perfekt sittande jeansen hittade jag dem på Zara av alla ställen. Äntligen ett par jeans i perfekt blåa nyans som inte fladdrar i midjan. 

Veckas upptäckt Well coffee har ett (om än litet) utbud glutenfria och veganska produkter, mina luncher är räddade! Det finns till exempel Kikärtspita och glutenfria mackor att mumsa på. 

Veckan som kommer Den här veckan ska jag försöka landa i min nya situation och ta mer tid för mig själv och studierna. Jag hann inte riktigt med läxorna förra veckan då jag hade program varje kväll. Jag ska yoga mer och gå på fler promenader. Och få mer balans mellan kompishäng, jobb och skola. I kväll kommer Axel och Louise över på middag, i morgon och på fredag jobbar jag, ska boka in en lunch med Jenna och kanske gå på Nu imorron på onsdag. På fredag åker Oliver bort i tio dagar men jag hinner inte bli så ensam innan mamma kommer på besök på söndag. Bara en natt ändå men det blir skönt att träffas igen. Ska visa henne runt i höstfina Rödbergen och gå på något av alla mysiga caféer. Det blir en bra vecka.

Malin Öhman
Publicerad 18.09.2017 kl. 09:43

Två luncher och tusen böcker

I onsdags hade Tintin och jag stämt träff på SIS. Deli i Rödbergen. Jag brukar träffa Tintin så ofta då vi båda jobbat på Hbl, men nu studerar hon på heltid så vi har inte en naturlig anledning att ses flera gånger i veckan längre. Så tråkigt! Men desto större anledning att träffas för att äta lunch tillsammans. Tintin är en så härlig person. Ni vet när man bara har känt någon ett år och man inte kan minnas att man inte varit vänner? Så har det känts med Tintin från dag ett. 

Vi åt sallad till lunch och pratade om våra nya utbildningar, om typer av personer som alltid finns i alla klasser, om åldersskillnader och hur olika vi 20-nånting är jämfört med tonåringar. De uppför sig så annorlunda både på sociala medier och i verkligheten så det till och med är lite skrämmande. Om utvecklingen går så här snabbt fram på några år.. vad har hänt om tio år med hur vi pratar med varandra? Inte för att låta som en gammal tant men många som jag har träffat nu de senaste veckorna (som är ca 18 år) kan ju knappt prata?? Det är som att de aldrig har hört ordet småprata och de ser ju ingen i ögonen? Förstår inte. 

Okej sidospår avklarat. Efter lunchen gick vi till Bergmansgatan 10 där ett antikvariat har slutförsäljning, alla böcker säljs med 70 procent rabatt (!!) så vi synade hyllorna flera gånger om i jakt på guldkorn. Jag fick med mig fyra böcker för fem euro. Hagar Olssons Ediths brev från 1955, Monika Fagerholms Diva och Glitterscenen. Och så en bubblare: Susanna Alakoski & Amanda Mogensens Fejkad orgasm, som jag egentligen inte hört något om tidigare men jag drogs till det fina omslaget och historier om sex är väl alltid intressant tänker jag. 

I går (innan tröttheten och huvudvärken slagit till) hade jag lunchdejt inbokad igen. Denna gång med Louise och Lina! Vi åt rödbetssallad med getost på Story i Kortteli. Syrad rödlök i kombination med getost alltså. Dröm. Linas laxsoppa såg också mycket aptitlig ut. 

Efter den här eminenta lunchen gick Louise tillbaka till jobbet, Lina gick vidare för att söka ytterbyxor inför helgens resa till Lappland och jag gick på jeansjakt. Det var ingen rolig historia kan jag säga. Testade säkert tjugo par jeans och svettades och mådde dåligt och hade huvudvärk innan jag var klar. Finns det något värre än att prova jeans? Tror inte det.

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 17:09

När huvudet sprängs

Det är fredag eftermiddag och min huvudvärk har äntligen börjat släppa. I går blev jag helt slut i huvudet, fick ångest för första gången den här veckan och allt kändes bara fel. I dag vaknade jag med sån huvudvärk att jag var tvungen att stanna kvar i sängen. Sakta försökte jag dra upp rullgardinen men det tog flera timmar innan jag ens tänkte tanken på att stiga upp. 

Nu har jag lyckats yoga (väldigt lugnt och försiktigt) och druckit guldmjölk och nu känns huvudet lite lättare men det blir nog en väldigt lugn kväll här hemma. Ska försöka läsa lite men ögonen är så ljuskänsliga och trötta så vi får se hur det går. 

Jag avskyr verkligen när saker inte blir som jag tänkt. I går skulle jag egentligen träffa Jenna på kvällen men jag var helt enkelt för trött för att träffas. Och i dag skulle jag haft kvällsjobb, men det var jag också tvungen att dra mig ur. Känns inte bra alls men jag vet att det också är bra att lyssna på sig själv och sin kropp. Nu säger den väldigt starkt åt mig att jag måste ta hand om mig och ta det lite lugnt. Då är det bara att lyssna och lyda. 

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 16:17

Redo för bokhösten

Titta vilka skönheter som nyligen har flyttat in i min bokhylla! Efter sommarens lästorka är det skönt att jag äntligen känner lust att sluka böcker igen. Jag tror att det är för att jag är lugnare nu efter att ha känt mig i obalans hela sommaren. Det är skönt att studera igen och att ha lite friare dagar än kvällsjobbet de fyra senaste månaderna har tillåtit. 

Att läsa känns mer som avkoppling nu än som prestation. Jag är en sån som ofta räknar sidor i stället för att bara läsa för att det är kul och för att boken är bra. Nu bara flyter det på och plötsligt har jag läst femtio sidor till. 

I dag är det sol i Helsingfors. Jag har för mycket kläder på mig, har haft skola, jobb och nu ska jag släpa hem tunga böcker från biblioteket på vägen hem. På tal om att inte bara jobba kväll längre: i kväll ska Oliver och jag laga mat. Tillsammans. 

Malin Öhman
Publicerad 12.09.2017 kl. 16:01

Tre tips på frukost eller mellanmål

Smoothiebowl. Min bästa frukost när jag känner mig oinspirerad. Då bara slänger jag ner ett gäng frukter i mixern och toppar med banan, bär och kanske lite chiafrön eller chiapudding som på bilden. Min favorit just nu är smoothie på banan, päron och svarta vinbär. Otippat god kombination. 

Chokladmousse. Den här stora portionen chokladmousse åt jag i tåget på väg till Österbotten. Mättande och supergod. Du behöver: En avokado, två bananer, fyra dadlar och ca tre-fyra matskedar kakao. Äter det här flera gånger i veckan pga så gott. 

Frukt- och bärtallrik. Det enkla är oftast bäst och det behöver inte vara så invecklat att äta nyttigt. Skär bara upp valfri frukt eller bär, toppa med lite kokosflingor eller varför inte chiapudding eller kokosmjölk och så är det klart!

Malin Öhman
Publicerad 11.09.2017 kl. 14:00

Minnen från en sommar för länge sen

Jag sitter i båten utanför villan i Oxkangar. Peter har satt en snurra på båten som jag har rott runt med alla somrar i mitt liv. Det går fortare med motor. Men jag har alltid gillat att ro. Det var pappa som lärde mig ro. Linda försökte också lära mig men jag var mitt uppe i min "jag kan själv"-period så det var inte så lyckat att storaryster skulle lära mig något. Pappa knöt fast ett långt band vid bryggan, spände fast flytväst på mig och sa "nu ere dags att du lär de ro". Så där plaskade jag omkring på de få metrarna som bandet tillät mig och till slut förstod jag hur årorna skulle dras för att fungera. Hur det skulle kännas när vattnet trycktes mot årorna så att de knyckte till när man drog upp dem ur vattnet. Jag tror att jag var fem år gammal. När jag var klar fick jag sträcka upp händerna så högt jag kunde och pappa lyfte upp mig på bryggan igen.

Jag älskade att vara på pappas villa. Det var ett perfekt ställe att bada på. När det var lågvatten kunde man simma till vår egna, nästan lite hemliga, ö där det växte det vi kallade för strandgräs. Det liknade gräslök och det sipprade vit vätska ur stråna när man bröt av dem. På stenarna fanns snäckor och ibland sniglar om det just hade regnat och det var nästan en helig stund när vi var där på ön som vi nätt och jämt rymdes båda två på. Vi skopade upp lera och smetade in oss i den för vi hade hört att lerbad var bra för huden. Vi lät solen torka leran på våra solbrända armar och sen räknade vi till tre och kastade oss i vattnet igen och kände sjögräset kittla mot fotsulorna. Leran sköljdes bort och vi simmade tillbaka till bryggan igen och jag bad en tyst bön att inga abborrar skulle bita mig i tårna. Det var min största rädsla när jag var liten. Fisk. 

När jag just lärt mig simma på simskolan i Oxkangar tyckte jag att det var så fruktansvärt roligt att jag vägrade komma upp ur vattnet när mamma hämtade mig och Linda med båten. Mammas villa låg ganska nära simskolan, kanske knappt en kilometer ifrån villan, så mamma gick med på att jag skulle simma bakom båten när hon rodde. Jag simmade inte så mycket, utan höll i ett band och sprattlade lite med benen. Det var roligt i några minuter, sen, när vi kom ut på djupare vatten och jag inte längre kunde se botten blev jag rädd. Linda gjorde det inte bättre heller utan informerade mig glatt om hur många gäddor som simmade bakom mig och var redo att äta upp mig. Jag klarade mig utan att bli uppäten i alla fall. 

Dagarna var alltid långa på pappas villa, och ändå för korta. Vi lekte hela tiden. När vi badade bastu, när vi rensade fisk, när vi plockade bär i skogen, när vi spelade kort och Afrikas stjärna medan pappas snarkningar dånade i huset, när vi satt längst fram i båten och sjöng hela vägen till villan. Vi sjöng aldrig på vägen tillbaka. 

Att bada bastu innebar också att man mitt i allt skulle springa ut på terrassen och hoppa hundra x-hopp för att svalka oss, det hade Linda bestämt. Hon var bäst på att hitta på lekar. Jag hade helt galen fantasi och drömde mig ofta bort när jag var liten. Jag satt ofta tyst för mig själv och drömde ihop egna världar och jag trivdes i mitt eget sällskap. Linda var bra på att hitta på saker att göra och hon gjorde allt till en lek, kanske för min skull, så att jag inte skulle få tråkigt när vi släpade ris från när pappa fällt något träd.

Tydligast minns jag havsluften. Måsskriket när vi vaknade på morgonen. Spice girls-plancherna som pappa nästintill tapetserat vårt sovrum med. Rysningen som gick genom kroppen om jag råkade skrapa en nagel mot båten. När jag rusade ner mot stranden för att bada och skrapade upp benen och fötterna på gruset och pappa fick peta ut stenar ur såren med en kniv. Jag minns exakt hur man skulle åka genom viken för att undvika stenarna. Och jag minns hur vi sjöng längst fram i båten.

Malin Öhman
Publicerad 09.09.2017 kl. 15:02

Bokklubb, höstkläder och skolstart

Vilken vecka. Det känns som att den har varit minst tjugo dagar lång. Jag har börjat studera på magisterprogrammet i nordiska språk och litteraturer och är numera heltidsstuderande och tillbringar de flesta dagarna i Forsthuset. Jag går inte jättespännande kurser i höst eftersom jag börjar med grundstudier i nordiska språk och det är lite fel nivå för mig att gå kurser tillsammans med gulisarna så har sett ganska uttråkad ut på många föreläsningar, men det blir nog bättre efter ett tag.

Jag har sprungit omkring mellan föreläsningar och bibliotek och jobbet iklädd sköna tröjor och rutiga kjolar. Jag försöker fortfarande peta in minst två jobbturer per vecka så vissa dagar har jag föreläsning på förmiddagen och jobbar sen kväll, vilket inte riktigt är optimalt. I går kväll när jag skickade de sista sidorna till tryckeriet var jag obeskrivligt trött. Jag hade då förbrukat flera förpackningar näsdukar och druckit flera liter varmt citronvatten och ingefärste efter att en förkylning slog till ordentligt mitt på dagen. Och natten var inte trevlig kan jag säga så jag tog ett moget beslut och ställde in alla planer jag gjort för min lediga dag och ligger nu fortfarande i sängen. Tänkte kanske tvätta lite och slänga ihop lite mat men mer än det tänker jag inte åstadkomma i dag. Vilket känns riktigt bra. Det regnar ute och Oliver kommer hem från London om några timmar. 

I går hämtade jag också ut några recensionsexemplar av Westös nya bok från Schildts & Söderströms. Det blir vår nästa bokklubbsbok efter Livet av Åsa Moberg. Ni har väl inte missat att vår bokklubbsblogg har vaknat till liv igen efter sommarpausen? Ni kan vänta er mer regelbunden uppdatering där i framtiden då vi har en aktiv bokklubbshöst på gång. Så kul. 

Malin Öhman
Publicerad 09.09.2017 kl. 13:25

Bananplättar – glutenfria, sockerfria och veganska

När jag var liten tillbringade jag många eftermiddagar hemma hos min mormor. Vi brukade se på tv tillsammans eller så satt hon och pysslade med något handarbete då jag spelade piano eller gjorde läxorna. Vad vi än hittade på var det ändå alltid ett måste att steka plättar, eller äta pannkaka. Hon var världsbäst på att steka plättar och hon serverade dem alltid med mycket socker, svartvinbärssylt och om det var en riktigt bra dag; grädde. Hon slängde ihop en smet på några sekunder och jag stod och vispade medan hon stekte plättarna i mycket smör tills de var bruna och hade knapriga kanter som jag i smyg åt av när jag trodde att hon inte såg. Ibland slog hon mig lätt på handen eller höjde stekspaden i luften och försökte se strängt på mig när jag gjorde det. 

Nu äter jag ju varken smör, grädde, vetemjöl eller socker längre men jag är ganska övertygad om att hon skulle ge mina bananplättar godkänt ändå. 

Bananplättar

  • 2 mogna bananer
  • ca 4 dadlar
  • 2 dl ris- eller bovetemjöl (bäst blir det om man blandar hälften av varje)
  • 2 dl vatten
  • 3 msk chiafrön
  • kokosolja att steka i
     
  • Mixa bananer och dadlar och blanda med resten av ingredienserna. Smeten ska vara tjockare än vanlig plättsmet, annars håller plättarna inte ihop. Jag brukar lägga till lite vatten om det behövs.
  • Stek plättarna i kokosolja, jag brukar steka lite mindre plättar men stora går självklart också bra. 
  • Servera med kokosgrädde, äppelmos, bananslantar eller bär. Eller allt på en gång. 
Malin Öhman
Publicerad 05.09.2017 kl. 18:00

Malin Öhman 23 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Läser, skriver, lagar sjukt god mat, puffar kuddar, bokklubbar, spelar piano, pratar för mycket, badar för ofta och dricker en liter te per dag.

I den här bloggen delar jag med mig av färgklickarna i min vardag. 

malinohman1@gmail.com