Vad jag fyller dagarna med

Läser. Fick hem detta härliga paket på posten till födelsedagspresent av pappa. Ser fram emot White monkey SÅ mycket men har en hel hög med andra böcker jag ska läsa ut först.

Står i provrum och klämmer på klänningar jag inte har råd med.

Sitter på café med bokklubben och planerar projekt. 

Promenerar. De senaste veckorna har jag varit exemplarisk på att gå ut på promenader på morgnarna. Går för det mesta ner till havet och andas några extra djupa andetag och lyssnar på ljudböcker. Saknar dock att ha en hund vid min sida. Oliver och jag har lekt med tanken på att ha en amerikansk hårlös terrier men 1) jag är säkert allergisk mot den rasen också fast det är en så kallad allergihund och 2) vi får inte ha en hund i lägenheten. Så vi får väl drömma vidare.

Badar. Har lagt upp ljusslingor i badrummet så nu är det om möjligt ännu mysigare att ligga i badet. 

Bokklubbar. Här sitter vi i Sagas drömmiga hem i Tölö och äter exotiska frukter och pratar om Den svavelgula himlen. 

Malin Öhman
Publicerad 13.11.2017 kl. 15:30

Ett år äldre

I onsdags fyllde jag 24. Som jag säkert har skrivit tidigare år så bryr jag mig lite för mycket om min födelsedag. I min familj har vi alltid firat födelsedagar ganska stort och jag försöker lugna mig lite med min födelsedagshets och i stället se dagen som en vanlig dag, bara lite bättre. Jag blev i alla fall väckt av Oliver och en frukostbricka med te och rawcake som jag fixat dagen före. 

Efter en timme norska i skolan unnade jag mig ett par nya plagg från &other stories rea och sen promenerade jag hem och läste milk and honey. 

Jag fick så mycket fint av Oliver också, bland annat en till monstera som passade perfekt bredvid soffan. 

På kvällen gick vi till Story och åt burgare till middag. Avokadoburgaren var sanslöst god. Senare på kvällen mötte vi upp hela fina kompisgänget och klämde ut det sista ur dagen. Fick till och med en liten sång :´)) 

Mycket bra dag alltså. Och mycket bra ålder. År 24 blir bra. Och i dag blir det fest.

Malin Öhman
Publicerad 14.10.2017 kl. 19:45

Det har regnat i dagar

Det har regnat så länge att jag knappt mindes hur det kändes när solstrålar träffar ansiktet. Det var lite som att vakna till liv igen när jag gick ut i dag. Jag har oftast ångestpåslag på förmiddagarna, speciellt om jag är ensam hemma och har en dålig huddag som i dag och inget inplanerat som jag måste göra. Då är det lätt att jag fastnar i negativa tankar och tvångstankar och flera timmar kan passera i en dimma där jag egentligen bara är arg på mig själv och ängslig och stressad av att jag inte får något gjort. Då är det alltid bäst att bara gå ut.

Och när jag gick ut i solskenet var det så vackert att jag inte ens ville försöka fånga det på bild. Hur gör man det ens? Hur fångar man den där känslan av att se havet glittra mot en för första gången på flera veckor? Jag gick ner dit, satte mig på klipporna och bara stirrade på vågorna som sköljde upp på stranden. Tänkte att snart fryser allt till is. Min första vinter i Rödbergen. 

Jag läste vår nästa bokklubbsbok, Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Den är så bra. Så vacker. Längtar hela tiden efter att läsa vidare. Tänker på hur mycket närmare litteraturen jag är nu. Jag läser hela tiden. Om jag inte läser skönlitteratur läser jag om skönlitteratur. Och hur intressant det än är och hur mycket jag än älskar det känns det som att det både tar mig närmare och längre ifrån mitt skrivande. Det blir svårare att skriva när jag tänker för mycket. Och samtidigt kommer skrivlusten alltid tillbaka som ett slag i ansiktet när jag läser något riktigt bra. Men jag är för hård. Inget blir bra. Inget duger. Härmar jag någon annan nu? Är det här verkligen min egen röst? Kan jag skriva så här? Vem ska egentligen läsa det här? 

Jag avskyr mitt kontrollbehov. Hur skönt det än är att sitta ner på en klippa vid havet och låta tankarna vandra iväg finns det alltid en orolig ström i mig, som inte vill sitta still, som inte vill vila, som alltid tänker fem steg längre. Och jag försöker krama om henne ibland, vara snäll mot henne och säga att det är lugnt, att hon inte måste ha så bråttom, men hon lyssnar inte. Två sekunder senare säger hon åt mig att rycka upp mig och få saker gjorda. Nu. 

Och jag kan inte tänka när jag måste. Jag kan inte skriva när jag måste. 

Malin Öhman
Publicerad 13.10.2017 kl. 19:24

Alla dessa höstdagar

Tror inte att det finns något bättre just nu är stark förmiddagssol i vardagsrummet. Sitter och läser i soffan, äter stekta äppel och blåbär som mamma tagit med från Vörå med krämig kokosmjölk, avokadosmörgås och dricker te. Fyller i min bullet journal. Bockar av. Gör fel. Gör om. Går ut i solen. Sliter av baskern och halsduken när det blir för varmt. Sitter på en parkbänk i Eira där någon klottrat penisar. Läser Livet och vill inte bli gammal. Snart är det min födelsedag. Är det obligatoriskt att ha lite åldersnoja varje födelsedag? 

Malin Öhman
Publicerad 29.09.2017 kl. 11:00

Ibland behövs bara en kram av henne

I söndags kom mamma till Helsingfors. Hon är ju här med jämna mellanrum i jobbet och hon brukar komma en dag för tidigt och spendera en dag med mig. Den här gången gick vi ut på en långpromenad i Rödbergen in till stan och hem igen via Eira. Vi åt middag på Primula, jag åt kantarellrisotto som tyvärr inte smakade så mycket, men mamma var mycket nöjd med pizzan så det blir nog en pizza nästa gång.

Det känns lite som att jag förde en monolog hela dagen, men så blir det ibland. Jag har så mycket i huvudet just nu. Så många tankar och allt känns ganska oklart just nu och samtidigt klarare än på länge. Önskar att alla delar i livet bara skulle fungera samtidigt men det tycks alltid vara någon del som haltar efter när annat går bra. 

Men så är det väl aldrig. 

En mammakram (eller hundra) gör ändå allt bättre. 

 

Malin Öhman
Publicerad 27.09.2017 kl. 15:48

Två luncher och tusen böcker

I onsdags hade Tintin och jag stämt träff på SIS. Deli i Rödbergen. Jag brukar träffa Tintin så ofta då vi båda jobbat på Hbl, men nu studerar hon på heltid så vi har inte en naturlig anledning att ses flera gånger i veckan längre. Så tråkigt! Men desto större anledning att träffas för att äta lunch tillsammans. Tintin är en så härlig person. Ni vet när man bara har känt någon ett år och man inte kan minnas att man inte varit vänner? Så har det känts med Tintin från dag ett. 

Vi åt sallad till lunch och pratade om våra nya utbildningar, om typer av personer som alltid finns i alla klasser, om åldersskillnader och hur olika vi 20-nånting är jämfört med tonåringar. De uppför sig så annorlunda både på sociala medier och i verkligheten så det till och med är lite skrämmande. Om utvecklingen går så här snabbt fram på några år.. vad har hänt om tio år med hur vi pratar med varandra? Inte för att låta som en gammal tant men många som jag har träffat nu de senaste veckorna (som är ca 18 år) kan ju knappt prata?? Det är som att de aldrig har hört ordet småprata och de ser ju ingen i ögonen? Förstår inte. 

Okej sidospår avklarat. Efter lunchen gick vi till Bergmansgatan 10 där ett antikvariat har slutförsäljning, alla böcker säljs med 70 procent rabatt (!!) så vi synade hyllorna flera gånger om i jakt på guldkorn. Jag fick med mig fyra böcker för fem euro. Hagar Olssons Ediths brev från 1955, Monika Fagerholms Diva och Glitterscenen. Och så en bubblare: Susanna Alakoski & Amanda Mogensens Fejkad orgasm, som jag egentligen inte hört något om tidigare men jag drogs till det fina omslaget och historier om sex är väl alltid intressant tänker jag. 

I går (innan tröttheten och huvudvärken slagit till) hade jag lunchdejt inbokad igen. Denna gång med Louise och Lina! Vi åt rödbetssallad med getost på Story i Kortteli. Syrad rödlök i kombination med getost alltså. Dröm. Linas laxsoppa såg också mycket aptitlig ut. 

Efter den här eminenta lunchen gick Louise tillbaka till jobbet, Lina gick vidare för att söka ytterbyxor inför helgens resa till Lappland och jag gick på jeansjakt. Det var ingen rolig historia kan jag säga. Testade säkert tjugo par jeans och svettades och mådde dåligt och hade huvudvärk innan jag var klar. Finns det något värre än att prova jeans? Tror inte det.

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 17:09

När huvudet sprängs

Det är fredag eftermiddag och min huvudvärk har äntligen börjat släppa. I går blev jag helt slut i huvudet, fick ångest för första gången den här veckan och allt kändes bara fel. I dag vaknade jag med sån huvudvärk att jag var tvungen att stanna kvar i sängen. Sakta försökte jag dra upp rullgardinen men det tog flera timmar innan jag ens tänkte tanken på att stiga upp. 

Nu har jag lyckats yoga (väldigt lugnt och försiktigt) och druckit guldmjölk och nu känns huvudet lite lättare men det blir nog en väldigt lugn kväll här hemma. Ska försöka läsa lite men ögonen är så ljuskänsliga och trötta så vi får se hur det går. 

Jag avskyr verkligen när saker inte blir som jag tänkt. I går skulle jag egentligen träffa Jenna på kvällen men jag var helt enkelt för trött för att träffas. Och i dag skulle jag haft kvällsjobb, men det var jag också tvungen att dra mig ur. Känns inte bra alls men jag vet att det också är bra att lyssna på sig själv och sin kropp. Nu säger den väldigt starkt åt mig att jag måste ta hand om mig och ta det lite lugnt. Då är det bara att lyssna och lyda. 

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 16:17

Redo för bokhösten

Titta vilka skönheter som nyligen har flyttat in i min bokhylla! Efter sommarens lästorka är det skönt att jag äntligen känner lust att sluka böcker igen. Jag tror att det är för att jag är lugnare nu efter att ha känt mig i obalans hela sommaren. Det är skönt att studera igen och att ha lite friare dagar än kvällsjobbet de fyra senaste månaderna har tillåtit. 

Att läsa känns mer som avkoppling nu än som prestation. Jag är en sån som ofta räknar sidor i stället för att bara läsa för att det är kul och för att boken är bra. Nu bara flyter det på och plötsligt har jag läst femtio sidor till. 

I dag är det sol i Helsingfors. Jag har för mycket kläder på mig, har haft skola, jobb och nu ska jag släpa hem tunga böcker från biblioteket på vägen hem. På tal om att inte bara jobba kväll längre: i kväll ska Oliver och jag laga mat. Tillsammans. 

Malin Öhman
Publicerad 12.09.2017 kl. 16:01

Bokklubb, höstkläder och skolstart

Vilken vecka. Det känns som att den har varit minst tjugo dagar lång. Jag har börjat studera på magisterprogrammet i nordiska språk och litteraturer och är numera heltidsstuderande och tillbringar de flesta dagarna i Forsthuset. Jag går inte jättespännande kurser i höst eftersom jag börjar med grundstudier i nordiska språk och det är lite fel nivå för mig att gå kurser tillsammans med gulisarna så har sett ganska uttråkad ut på många föreläsningar, men det blir nog bättre efter ett tag.

Jag har sprungit omkring mellan föreläsningar och bibliotek och jobbet iklädd sköna tröjor och rutiga kjolar. Jag försöker fortfarande peta in minst två jobbturer per vecka så vissa dagar har jag föreläsning på förmiddagen och jobbar sen kväll, vilket inte riktigt är optimalt. I går kväll när jag skickade de sista sidorna till tryckeriet var jag obeskrivligt trött. Jag hade då förbrukat flera förpackningar näsdukar och druckit flera liter varmt citronvatten och ingefärste efter att en förkylning slog till ordentligt mitt på dagen. Och natten var inte trevlig kan jag säga så jag tog ett moget beslut och ställde in alla planer jag gjort för min lediga dag och ligger nu fortfarande i sängen. Tänkte kanske tvätta lite och slänga ihop lite mat men mer än det tänker jag inte åstadkomma i dag. Vilket känns riktigt bra. Det regnar ute och Oliver kommer hem från London om några timmar. 

I går hämtade jag också ut några recensionsexemplar av Westös nya bok från Schildts & Söderströms. Det blir vår nästa bokklubbsbok efter Livet av Åsa Moberg. Ni har väl inte missat att vår bokklubbsblogg har vaknat till liv igen efter sommarpausen? Ni kan vänta er mer regelbunden uppdatering där i framtiden då vi har en aktiv bokklubbshöst på gång. Så kul. 

Malin Öhman
Publicerad 09.09.2017 kl. 13:25

En sen sommar till höst

Visst känner ni det i luften? På morgonen när solen kikar fram mellan husknutarna och du drar på dig jackan innan du går hemifrån. Det är sensommar nu, snart höst. Jag förundras alltid över hösten. Hur den både är ett avslut och en början. På så många sätt en nystart och samtidigt ett vemodigt lågmält avsked. 

I år känns det faktiskt lite mindre vemodigt än det brukar. Jag ser fram emot hösten och allt spännande den för med sig. 

På fredag har jag min första träff med min magisterklass och lärarna, vilket känns pirrigt och kul och lite nervöst. Jag har inte gått på en föreläsning på 1,5 år så det blir lite ovant att börja studera på heltid. I min hylla står ett gäng häften i höstfärger och väntar på att användas och fyllas med text. Jag ska främst gå kurser i nordiska språk nu i höst och sen studera med nordisk litteratur när graduskrivandet närmar sig. 

Ser fram emot höstmaten också. Ska äta så mycket grönsaksgrytor och soppor och zucchinibröd och svamprätter. MMMM-MMMM. 

Ska klä mig i sköna kläder i starka färger och roliga mönster. Ska köpa en skinnjacka som jag spanat på forever och ska putsa upp mina höstskor och damma av kapporna. Måste inskaffa strumpbyxor också. Har bara noppiga eller söndriga strumpbyxor kvar och det går ju inte för sig. 

Jag har lite dubbla känslor inför höstmodet - det blir alltid så hetsigt när de första stickade tröjorna och stövlarna kommer in i butik när det fortfarande är 17 grader ute. Alla vill plötsligt säga hejdå till sommaren och klä sig i polotröjor och mössor och förpassa allt som heter blommigt och barbent längst bak i garderoben. Själv försöker jag hålla liv i något sorts mitt emellan-mode så länge jag kan och gå i sandaler kombinerat med en varm tröja och inte köra på Dr martens direkt det blir september. 

I höst ska jag också göra mitt yttersta för att hålla koll på min konsumtion så att jag inte lockas in i shoppinghysterin och illusionen av att en måste köpa nytt för att vara redo för höstsäsongen. Jag har en tendens att gå bananas och glömma bort att jag redan har sex skjortor i olika mönster och egentligen inte behöver en till skjorta trots att skärningen är lite annorlunda. 

Förra hösten passerade så otroligt långsamt. När jag sökte fram de här höstbilderna var jag tvungen att gå tillbaka i mitt bildarkiv och mötas av min döda blick som stirrade in i kameran. Jag mådde så dåligt för ett år sedan. Sömnlös låg jag och stirrade ut i mörkret på natten, när jag inte grät eller rev upp min röda hud och såriga kinder. Huden var så dålig och jag är l-i-v-r-ä-d-d att det ska bli lika dåligt igen. Samtidigt vet jag att det inte kommer bli så. För jag vet mer nu, äter annorlunda, mår bättre. Men ändå är jag långt ifrån klar. Långt ifrån bra. Jag kämpar fortfarande med mitt psyke varje dag, men min blick är inte tom längre. Inte så ofta i alla fall. Kanske en gång i veckan i stället för varje minut av varje dag. 

I fjol försvann min födelsedag. Jag hade en fest, för jag ville tänka på något annat. Hela festen kände jag huden bränna under kläderna och jag knäppte händerna för att ingen skulle se hur de skakde. Alla frågade mig hur det var, om jag var okej, om min pappa var okej och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tror att jag svarade ja. Alexandra kramade om mig när jag höll på att somna mitt i festen och jag var lättad när alla äntligen gick ut genom dörren. Därför ska jag fira dubbelt i år.

Förra hösten blev aldrig som jag ville. Jag orkade inte studera. Jag orkade inte skriva. Jag orkade inte läsa. Jag klädde mig aldrig i höstkläderna jag köpt. Jag orkade inte med någonting. I höst ska jag skriva. Läsa. Jobba. Träffa vänner. Och när de frågar hur jag mår ska jag svara att jag mår okej. Och jag ska mena det. 

Malin Öhman
Publicerad 29.08.2017 kl. 15:00

Malin Öhman 23 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Läser, skriver, lagar sjukt god mat, puffar kuddar, bokklubbar, spelar piano, pratar för mycket, badar för ofta och dricker en liter te per dag.

I den här bloggen delar jag med mig av färgklickarna i min vardag. 

malinohman1@gmail.com