Fyra filmtips

Jag har sett så många bra filmer på sistone och helger är ju perfekta för biobesök eller soffhäng. Här kommer fyra tips på sevärda filmer. 

bildkällor

Call me by your name (2017) är regisserad av Luca Guadagnino (efter det här kallad geni av mig) och filmen är baserad på romanen med samma namn skriven av André Aciman, som ligger högst upp på min måste läsa-lista.

Filmen utspelar sig i norra Italien sommaren 1983, där 17-åriga Elios familj bor i ett vackert gammalt hus med otroliga landskap runt omkring. Den amerikanska studenten Oliver ska bo hos familjen under sommaren för att vara Elios pappas forskarassistent. Och så blir de kära. Elio och Oliver alltså. En stor del av filmen är bara snabba blickar, små beröringar och försiktiga närmanden. Och sen försvinner alla hämningar. Och AJ MITT HJÄRTA vad den här filmen gjorde ont. Och vad den var vacker. Poetisk, passionerad, utsökt uppbyggda scener, perfekta ljusa jeans och lösa skjortor, klassisk musik och sommar med solmogna persikor. Ja. Ja. Ja. 

Sista scenen är magi. Flera minuter av Timothée Chalamet som stirrar in i en brasa. Han måste få en oscar för den här filmen. Måste. 

Det som också är magiskt är kemin mellan Elio och Oliver. Älskar att Armie Hammer (Oliver) och Timothée Chalamet (Elio) hånglade inför varje scen i filmen för att kemin mellan dem skulle kännas äkta. <3 Älskar också hur sexualitet porträtteras i filmen, dels hur utforskande sexualiteten är i tonåren, dels hur sexualitet ses som något flytande. Jag tycker att det var så skönt att se hur Elios känslor för barndomsvännen Marzia inte förminskades eller sågs som en täckmantel eller ett sätt att göra Oliver svartsjuk (som det tyvärr är i Skam då Isak utnyttjar Emma - inte okej). 

Det enda dåliga jag kommer på med Call me by your name är att den tog slut. ✦✦✦✦✦

Timothée Chalamet är briljant också i Lady Bird (2017, regi Greta Gerwig), där Saoirse Ronan gör en riktigt vass rollprestation som Christine "Lady Bird" McPherson. Det är en coming of age-film där mamma-dotter-förhållandet står i fokus och där det sexuella uppvaknandet spelar en stor roll. Kläderna <3 Bråken med mamman <3 Tristessen <3 Humorn <3  ✦✦✦✦

The Lobster (2015) var snäppet vassare än Giorgos Lanthimos nyare film The killing of a sacred deer, som jag också såg i höstas. Lanthimos filmer är ju lite skruvade vilket jag gillar, men The Lobster var ändå mer sammanhängande och grep tag i mig mer. Det övernaturliga i The killing of a sacred deer fungerade inte lika väl som i The Lobster, där jag kunde acceptera att de befinner sig i en framtid där det är möjligt att förvandla människor till djur om de inte hittar en partner. Men i The killing of a sacred deer kändes det övernaturliga lite väl enkelt. Som en easy way out. Där gillade jag däremot det experimentella ljudet. Se The Lobster om du vill konfronteras med jobbiga tankar om vad du är villig att offra för den du älskar och om man verkligen kan älska en annan människa mer än sig själv. ✦✦✦

Darren Aronofskys Mother! (2017) såg jag i höstas och efteråt kunde jag inte sätta fingret på varför jag var så irriterad och nedstämd och rentav arg. Kunde inte sova på natten för jag tänkte så mycket och analyserade sönder filmen. Hur underbart är det inte med flerbottnade filmer med obehaglig samhällsanalys? Låt inte Jennifer Lawrence som huvudperson skrämma er. Jag har aldrig varit ett stort fan av henne men jag blev verkligen imponerad av henne. Älskar att det finns ca tre helbildsvinklar under hela filmen. Allt är filmat nära, över axeln och ur Jennifer Lawrences karaktärs perspektiv.

Jag såg den faktiskt en gång till några månader senare. Fortfarande bra, men den förlorade lite av magin när jag visste vad metaforen gick ut på. Lite väl uppenbart när man ser den en andra gång. Men se den! Och nej det är inte en skräckfilm som den ibland har kategoriserats som. Inte alls. Mer som en obehaglig psykologisk thriller. Inga jump scares eller skräckfilmsmusik, jag lovar. ✦✦✦✦

 

Just nu ser jag fram emot att se Ted - för kärlekens skull, Sameblod, The square, Wonder och Solsidan. Och så ska jag följa med Louise på Call me by your name när den har biopremiär. Elio och Oliver på storbildsduk måste jag se. Elioelioelioelio

Malin Öhman
13.01.2018 kl. 11:38

Mitt bokår

År 2017 har jag fått in en bättre läsrutin. Jag har alltid haft lite svårt för att prioritera läsning och jag börjar äntligen acceptera att jag läser långsamt och jag kan faktiskt se det fina i det nu. Det är ganska fint att kunna läsa med eftertanke, utan att skynda framåt. Att läsa om meningar och stanna upp där det är extra vackert eller känns mycket. Läsning ska ju inte vara stressigt utan avslappnande. 

Och bokklubben sen. Är så glad att få höra till en så fin grupp. En månad mellan träffarna känns alltid som för länge och bokklubben har verkligen gett läsningen mervärde. Det är också fantastiskt kul att vi har fått göra så mycket annat roligt det här året, hoppas att det fortsätter likadant.

Det här är vad jag har läst under 2017, i någorlunda kronologisk ordning.

Stanna av Flora Wiström. Jag har skrivit om den här. Betyg 3,5. Mycket relaterbar och känslosam men några otrovärdiga karaktärer och för finslipad i sin uppbyggnad. 

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell (ljudbok). Betyg 5. U-n-d-e-r-b-a-r. På alla sätt. Fantastisk inläsning.

De plyglotta älskarna av Lina Wolff. Bokklubbens recension här. Betyg 4. Mycket bra bok. Svår att släppa ur tankarna och fint hur de olika historierna sammanflätas.

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Betyg 3. Älskar Tove. Älskade barnperspektivet, men det saknades något i berättandet.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Betyg 5. Briljant. 

Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. Betyg 3. Vacker, men tappade mig som läsare efter halva boken. 

Fjällbackaserien av Camilla Läckberg (ljudbok). Betyg 3/4 beroende på böckerna. Häxan var definitivt bäst. Lyssnade på deckare hela sommaren och Fjällbackaserien var perfekt sommarläsning. Spännande, sympatiska karaktärer och bra upplägg med den parallella berättelsen i bakgrunden.

Jurtjyrkogården av Stephen King (ljudbok). Betyg 1. Nja. Inte min kopp te. För konstigt och blodigt. Och usel inläsning med irriterande och överdrivna dialekter. 

Livet av Åsa Moberg. Den enda boken jag inte orkade läsa till slut. Har kanske 30 sidor kvar och vet inte riktigt vad det var som fick mitt att tappa intresset. Hittills mycket lovande men memoarer kanske inte är min grej? 

Nässlorna blomma av Harry Martinson. Fin, men lite tråkig. Moa Martinson går före alla dagar. Betyg 3. 

Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Har ungefär tjugo sidor kvar. Har knappt läst något av Westö tidigare och är positivt överraskad. Nostalgi, klass, kön... Handlingsbaserat språk och semi-intressant berättelse. 

Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård (ljudbok). Läste den nästan till slut för tre år sedan. Lyssnade på den i höst för en kurs och gillade den lite mer än tidigare men när städningen börjar tappar han mig totalt. Alltså. Uppskattar genren men samtidigt är det så deprimerande och överanalyserande och ganska så tråkigt att läsa om Knausgårds innersta tankar och trauman från barndomen. Ändå finns det något där. Känner mig kluven. Den får 3 i betyg ändå.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Betyg 2. Tråkigt. Stundvis intressant men för det mesta väldigt gäspningsframkallande.

Milk and honey av Rupi Kaur. Januari 2018:s bokklubbsbok. Ska skriva en recension på bokklubbsbloggen senare. Kan avslöja att den är bra. Väldigt bra. 

White monkey av Adrian Perera. Samma som ovanstående. Hamnar högt på betyglistan.

Nike av Caspar Eric. Mycket fin långdikt (läste den på danska) med intressant perspektiv och drabbande språk. Betyg 4. 

Hedda Gabler av Henrik Ibsen. Läste det här dramat för några år sedan och höstens omläsning gav många nya tankar och jag kände att jag var mer uppmärksam på symboliken och allt som hände mellan raderna. Njutningsfull läsning! Betyg 4. 

Guld av Victor Boy Lindholm. Läsvärd långdikt som kändes som en låttext. Tips! Läs den högt. Betyg 4.

Skåneradio av Ida Börjel. Ännu en långdikt. Mycket relaterbart tema med landsbygd vs. storstad. Sorglig och humoristisk. Betyg 4. 

 

Så jag kan väl konstatera att årets läsning har varit varierande med allt från deckare, ungdomsromaner, ljudböcker till poesi. Jag gick en kurs i långdiktsgenren på hösten vilket syns i läsningen. Är mycket tacksam för all poesi jag läst och ska absolut fortsätta med det. Ska också fortsätta att utmana mig själv att läsa sådant som jag kanske inte känner mitt dragen till. Det fina med att läsa olika genrer är att en kan bli förvånad och hitta nya favoriter. Aldrig trodde jag att jag skulle plöja en hel deckarserie, men det gjorde jag och jag uppskattade verkligen läsupplevelsen. 

30 läsupplevelser rikare. 57 % skrivna av kvinnliga författare. 

Malin Öhman
02.01.2018 kl. 12:00

Det har regnat i dagar

Det har regnat så länge att jag knappt mindes hur det kändes när solstrålar träffar ansiktet. Det var lite som att vakna till liv igen när jag gick ut i dag. Jag har oftast ångestpåslag på förmiddagarna, speciellt om jag är ensam hemma och har en dålig huddag som i dag och inget inplanerat som jag måste göra. Då är det lätt att jag fastnar i negativa tankar och tvångstankar och flera timmar kan passera i en dimma där jag egentligen bara är arg på mig själv och ängslig och stressad av att jag inte får något gjort. Då är det alltid bäst att bara gå ut.

Och när jag gick ut i solskenet var det så vackert att jag inte ens ville försöka fånga det på bild. Hur gör man det ens? Hur fångar man den där känslan av att se havet glittra mot en för första gången på flera veckor? Jag gick ner dit, satte mig på klipporna och bara stirrade på vågorna som sköljde upp på stranden. Tänkte att snart fryser allt till is. Min första vinter i Rödbergen. 

Jag läste vår nästa bokklubbsbok, Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Den är så bra. Så vacker. Längtar hela tiden efter att läsa vidare. Tänker på hur mycket närmare litteraturen jag är nu. Jag läser hela tiden. Om jag inte läser skönlitteratur läser jag om skönlitteratur. Och hur intressant det än är och hur mycket jag än älskar det känns det som att det både tar mig närmare och längre ifrån mitt skrivande. Det blir svårare att skriva när jag tänker för mycket. Och samtidigt kommer skrivlusten alltid tillbaka som ett slag i ansiktet när jag läser något riktigt bra. Men jag är för hård. Inget blir bra. Inget duger. Härmar jag någon annan nu? Är det här verkligen min egen röst? Kan jag skriva så här? Vem ska egentligen läsa det här? 

Jag avskyr mitt kontrollbehov. Hur skönt det än är att sitta ner på en klippa vid havet och låta tankarna vandra iväg finns det alltid en orolig ström i mig, som inte vill sitta still, som inte vill vila, som alltid tänker fem steg längre. Och jag försöker krama om henne ibland, vara snäll mot henne och säga att det är lugnt, att hon inte måste ha så bråttom, men hon lyssnar inte. Två sekunder senare säger hon åt mig att rycka upp mig och få saker gjorda. Nu. 

Och jag kan inte tänka när jag måste. Jag kan inte skriva när jag måste. 

Malin Öhman
13.10.2017 kl. 19:24

Två luncher och tusen böcker

I onsdags hade Tintin och jag stämt träff på SIS. Deli i Rödbergen. Jag brukar träffa Tintin så ofta då vi båda jobbat på Hbl, men nu studerar hon på heltid så vi har inte en naturlig anledning att ses flera gånger i veckan längre. Så tråkigt! Men desto större anledning att träffas för att äta lunch tillsammans. Tintin är en så härlig person. Ni vet när man bara har känt någon ett år och man inte kan minnas att man inte varit vänner? Så har det känts med Tintin från dag ett. 

Vi åt sallad till lunch och pratade om våra nya utbildningar, om typer av personer som alltid finns i alla klasser, om åldersskillnader och hur olika vi 20-nånting är jämfört med tonåringar. De uppför sig så annorlunda både på sociala medier och i verkligheten så det till och med är lite skrämmande. Om utvecklingen går så här snabbt fram på några år.. vad har hänt om tio år med hur vi pratar med varandra? Inte för att låta som en gammal tant men många som jag har träffat nu de senaste veckorna (som är ca 18 år) kan ju knappt prata?? Det är som att de aldrig har hört ordet småprata och de ser ju ingen i ögonen? Förstår inte. 

Okej sidospår avklarat. Efter lunchen gick vi till Bergmansgatan 10 där ett antikvariat har slutförsäljning, alla böcker säljs med 70 procent rabatt (!!) så vi synade hyllorna flera gånger om i jakt på guldkorn. Jag fick med mig fyra böcker för fem euro. Hagar Olssons Ediths brev från 1955, Monika Fagerholms Diva och Glitterscenen. Och så en bubblare: Susanna Alakoski & Amanda Mogensens Fejkad orgasm, som jag egentligen inte hört något om tidigare men jag drogs till det fina omslaget och historier om sex är väl alltid intressant tänker jag. 

I går (innan tröttheten och huvudvärken slagit till) hade jag lunchdejt inbokad igen. Denna gång med Louise och Lina! Vi åt rödbetssallad med getost på Story i Kortteli. Syrad rödlök i kombination med getost alltså. Dröm. Linas laxsoppa såg också mycket aptitlig ut. 

Efter den här eminenta lunchen gick Louise tillbaka till jobbet, Lina gick vidare för att söka ytterbyxor inför helgens resa till Lappland och jag gick på jeansjakt. Det var ingen rolig historia kan jag säga. Testade säkert tjugo par jeans och svettades och mådde dåligt och hade huvudvärk innan jag var klar. Finns det något värre än att prova jeans? Tror inte det.

Malin Öhman
15.09.2017 kl. 17:09

Redo för bokhösten

Titta vilka skönheter som nyligen har flyttat in i min bokhylla! Efter sommarens lästorka är det skönt att jag äntligen känner lust att sluka böcker igen. Jag tror att det är för att jag är lugnare nu efter att ha känt mig i obalans hela sommaren. Det är skönt att studera igen och att ha lite friare dagar än kvällsjobbet de fyra senaste månaderna har tillåtit. 

Att läsa känns mer som avkoppling nu än som prestation. Jag är en sån som ofta räknar sidor i stället för att bara läsa för att det är kul och för att boken är bra. Nu bara flyter det på och plötsligt har jag läst femtio sidor till. 

I dag är det sol i Helsingfors. Jag har för mycket kläder på mig, har haft skola, jobb och nu ska jag släpa hem tunga böcker från biblioteket på vägen hem. På tal om att inte bara jobba kväll längre: i kväll ska Oliver och jag laga mat. Tillsammans. 

Malin Öhman
12.09.2017 kl. 16:01

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com