I Slovenien

Jag kom hem från Portoroz i Slovenien för en vecka sen. Med en solbränna, en påse salt och ett nytt lugn i kroppen. Jag märkte knappt när oron försvann men någon gång mellan alla iskalla drinkar och salta bad i havet kom lugnet. Den här resan har varit ett hett samtalsämne för mig och mina vänner sedan jag och Oliver gjorde slut och en del var förvirrade över att vi skulle åka på en resa tillsammans trots att vi gjort slut. Och det kanske är lite märkligt. Men på resa åkte vi. Och det var förlösande på något sätt. Jag hade tid att prata. Att skratta. Att sörja. Men mest njöt jag bara.

Vi bodde på Kempinski palace hotel. Femstjärnigt och otroligt vacker byggnad. Hotellets huvudbyggnad hade gamla anor men vi bodde i den nyare delen av hotellet så det var en blandning mellan nytt och gammalt. Men väldigt smaklös inredning överallt förutom i matsalen. 

Matsalen var to die for. Kände mig som Marie Antoinette. 

Det var lite för varmt hela tiden men det 17-gradiga havet svalkade. 

En dag åkte vi båt till Thalasso spa Lepa Vida - ett saltspa som var väldigt spartanskt och lugnt. Fick massage och drack ekologiska juicer vid saltpoolen. Brände mig i pannan. 

Men mest hängde vi på stranden. Åt gelato och mojitos och läste i timmar. 

På kvällarna var det middagsdags med hela Supercell-gänget. En dag åkte vi båt till Piran i solnedgången och steg i land till en fiskfest där jag bara gick omkring och plockade åt mig nyfångad fisk och friterad bläckfisk och gnocchi och stora oliver och prosciutto. Matkulturen är väldigt influerad av Italien (det var där vi landade och den Italienska gränsen ligger bara 15 minuter från Portoroz) och samtidigt är det stark betoning på skaldjur. Lite konstig mix med bläckfisk och skinka men väldigt gott var allt. 

 

Det var tre bra dagar. Jag kände mig tacksam och hittade ett nytt lugn i situationen. Trots hugg i hjärtat finns det också så mycket glädje kvar och det är jag tacksam för - att vi avslutade allt medan vi fortfarande älskade varandra. Att jag efter veckor av torkade tårkanaler kände allt öppnas, lätta, om än bara för en stund. Jag doppade tårna i havet och kände tårarna falla ner på mina lår.

Malin Öhman
04.06.2018 kl. 14:00

Stockholm

 

I april åkte jag med Louise till Stockholm över helgen. Satt på uteserveringar och drack vin. Stannade på olika cafén för att svalka oss med iskaffe eller färskpressad juice. Pratade. Dansade på broar mitt i natten. Var fulla och odrägliga på tunnelbanan. Åt pannkakor till frukost tills vi var så mätta att vi knappt orkade gå. Såg William Spetz på Cirkus. Trängdes på färja. Föreställde mig, som jag gör varje gång, att jag skulle bo här. Göra gatorna till mina. Bli stammis på någon bar. Nån sommar kanske. Kanske nästa sommar.

Malin Öhman
16.05.2018 kl. 13:41

Lite Österbottenromantik

 

En vecka i Österbotten gick snabbt. För snabbt. Jag förvånas alltid av hur lätt jag anpassar mig, hur snabbt jag lutar mig tillbaka och vänjer mig vid andra rutiner. Det var som om jag glömde bort allt tungt och jobbigt, kanske för att jag vara omgiven av människor hela tiden. 

Så här skrev jag när jag vaknade min första morgon där:

Jag vaknar i Vörå till ljudet av klingande teskedar i kaffekopparna. Vitt ljus har letat sig in i mitt flickrum och en kall vindpust sveper över golvet när mamma öppnar och stänger ytterdörren när hon åker till jobbet. Det känns bra att vara här. Det är för kallt ute. För varmt här inne. Jag vet inte vart det här lugnet i kroppen har gömt sig. Om det hela tiden har varit där? Men på något sätt kommer det fram när jag sitter här i min säng och hör hur de sitter i köket och rör i sina kaffekoppar. Tänk om jag bara skulle stanna här.

Det gjorde jag ju inte utan jag åkte hem till Helsingfors igen efter en vecka. Jag trodde att jag skulle lämna den där klumpen i magen och oron i någon snöhög eller i brasan vi eldade på villan men den hade följt med mig hela tiden och gjorde sig påmind direkt när jag vinkade hejdå åt mamma. Men det var skönt att vara utan den en stund i alla fall.

Malin Öhman
25.02.2018 kl. 16:23

Julen i Vörå

På julafton började mamma och jag dagen med en promenad i det perfekta julaftonsvädret. Vi gick ner till mammas massagestudio och jag fick lite rygg- och nackmassage vilket inte var en dag för tidigt. Vörå visade sig verkligen från sin bästa sida den här julen. Sol och snö och krispig luft. 

Oliver och jag körde till Jakobstad för att fira med hans familj och efter några timmar körde vi tillbaka till Vörå. Kanske inte det roligaste att sitta i bil två timmar mitt i julafton men det går. Och vi har inte kommit på någon bättre lösning ännu så vi kör på samma sak varje år. 

Tillbaka i Vörå blev det ännu mer godis, julklappsöppning och vi hann dessutom spela lite spel innan vi blev för trötta. Är väldigt nöjd med årets julafton. 

Malin Öhman
25.12.2017 kl. 14:29

Tallinn del tre: middag på Sfäär

Efter att ha haft svårt att hitta ett ledigt bord på alla restauranger vi ville gå till den första kvällen (t.ex. Rastakaevu 16 var fullsatt hela vår minisemester!) så bokade vi bord på Sfäär Resto & Store till andra kvällen. 

Jag åt så fruktansvärt god mat. Ankbröst med vitvinssås och morotskräm med en syrlig Granny smith-sallad. Det var SÅ gott. Köttet var helt perfekt och alla smaker passade perfekt tillsammans. Fem av fem toasts!

Oliver var också mycket nöjd med sin mat, rökt grisfilé med rostad rödbeta, dragonsås och karamelliserad morot. 

Inredningen i Sfäär är också väldigt fin, lagom blandning mellan retro och modernt avskalat och utrymmet är avdelat i två delar - en restaurangdel och en butiksdel. Väldigt värt ett besök. Kan fortfarnde känna smaken av det där perfekt stekta ankbröstet...

Malin Öhman
05.08.2017 kl. 17:30

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com