Men vad äter du då?


 

Låt oss prata om mat. 

Under sommaren har jag lagt om min kost (ännu en gång) och utforskat rawveganism. Som ni säkert vet vid det här laget genomgår jag kortisonavvänjning och ju längre tid som går, ju mer har jag insett att det är väldigt förenklat att se på mina hudproblem som enbart ett resultat av den långa användningen kortison. Kosten spelar en så stor roll i hur våra kroppar mår och jag har valt att lämna bort vissa råvaror ur min kost för att må bättre helt enkelt och till slut kunna säga att jag mår helt bra. 

Jag har mött väldigt varierande reaktioner på min kostförändring. Vilket jag förstår. Speciellt äldre människor har stora svårigheter att förstå hur en kan överleva som vegan, och rawvegan sen - då måste man vara självmordsbenägen på riktigt. Men också personer i min egen ålder är skeptiska till den här dieten och jag kan erkänna att jag också var skeptisk när jag såg folk på instagram som åt enbart vattenmelon i flera veckor. Fast nu är det inte riktigt så jag äter. Så jag tänkte reda ut hur jag tänker kring mina matvanor. En gång för alla.

Jag förklarar gärna vad jag äter för dem som verkligen är intresserade och vill veta. Men ibland är det otroligt jobbigt att hela tiden försvara mina val. De flesta som ifrågasätter menar ju väl såklart, det förstår jag. Men det de inte förstår är att jag inte har något val. Jag är tyvärr sjuk, min kropp är sjuk och förgiftad och jag har testat allt. Jag menar allt. En frisk människa klarar självklart av att äta mer skräp än en sjuk. Jag klarar det inte. En glutenfri pizza slinker ner ibland. En ostbit också. Men jag försöker äta veganskt och råkost så mycket jag kan. jag titulerar mig egentligen som vegan nu, men ibland händer de att jag äter en liten köttbit eller t.ex. getost. För jag älskar prosciutto på min pizza. Och jag älskar varm getost i kombination med krispig sallad. Och jag tycker att det är sunt att inte vara för allt för strikt. Det fungerar inte för mig. Jag äter redan glutenfritt, sockerfritt och antiinflammatoriskt och dessutom har jag ett par allergier kvar (nötallergi t.ex) så att ha ännu fler begränsningar är svårt, därför tänker jag att det är okej att fem procent av dieten är "fusk", som jag kallar det.

 

En av mina godaste sallader. Romainesallad, spenat, rostad morot och zucchini, gurknudlar (älskar min nya spiralizer), solrosfrön och dressing på avokado och lime + salt och svartpeppar. 

 

För en del kan det här låta svårt och det finns nog ingen i min umgängeskrets eller familj som egentligen känner sig bekväm med vad de ska bjuda mig på. Den vanligaste frågan jag får är vad jag egentligen äter. Så det tänkte jag försöka svara på. Dagens matsaldo varsågoda: 

Frukost klockan 9 - en megastor tallrik vattenmelon och vatten.

Lunch klockan 12 - vegansk grönsakssoppa med quinoa och kokosmjölk, två boveteknäckebröd med avokadoskivor. 

Mellanmål klockan 14 - en mango.

Mellanmål klockan 15.30 - chiapudding på kokos med banan och blåbär.

Middag klockan 18 - bananplättar med äppelmos.

Kvällsmål klockan 21 - en grön smoothie.

Så nej, jag går aldrig hungrig. Jag äter äter och äter och har mer energi än någonsin. 

Lite klurigt är det fortfarande att få ihop matlagningen tillsammans med Oliver. Oftast lagar jag maten jag ska äta och så äter han det jag lagar (om jag lagar "traditionell" middagsmat. Bananplättar eller smoothie som middag går inte hem hos honom än) och det kan jag tycka är lite jobbigt, att matlagningen tar mycket tid och att han har så annorlunda mattänk än jag. Men vi jobbar på det. Är man uppvuxen med kött och potatis är det inte lätt att förändra sina matvanor över en natt, speciellt inte om man inte måste på grund av hälsoskäl.

 

 

Jag har en hel samling med recept som jag tänkte dela med mig av här på bloggen, så ni kan förvänta er mer mattips i framtiden. Jag tycker att matlagning är så fruktansvärt roligt och jag älskar att ha lite begränsningar så att jag får en utmaning i köket och måste tänka till lite extra. 

Tidigare i sommar läste jag ett par inlägg som ifrågasatte mattrender på sociala medier och hur alla uppmanas vara så hälsosamma och veganer och helst bara äta frukt nuförtiden och jag känner mig så tudelad i det här ämnet. För jag tycker att det är SÅ bra att allt fler får upp ögonen för vegansk eller vegetarisk mat och jag älskar att läsa matbloggar och se inspirerande bilder på mat. MEN! Jag tänker också att det självklart är allas eget val och jag dömer ingen om den personen väljer att till exempel äta kött. Jag tycker att alla borde tänka över sin matkonsumtion och vara medveten om vad den äter. Och helt ärligt borde ju alla åtminstone skära ner på både kött- och mjölkkonsumtionen av miljöskäl och jag vet att alla skulle må bättre av det. Jag är också övertygad om att socker är en stor bov i många hälsoproblem i dag och att de flesta borde se över sin sockerkonsumtion. Men jag tänker inte hålla på och predika om det här, jag tänker att uppmuntran och ett sunt förhållande till mat är viktigast, för som jag upplever det tycker många att vegansk mat känns främmande och svårt när det verkligen inte behöver vara det. Och jag vill inte att någon ska fortsätta äta kött bara av ren vana eller av rädsla för att vegetariskt eller veganskt är tråkigt/invecklat. 

Okej matpredikan är klar för den här gången. Let's get cooking.

Malin Öhman
Publicerad 01.09.2017 kl. 16:00

En sen sommar till höst

Visst känner ni det i luften? På morgonen när solen kikar fram mellan husknutarna och du drar på dig jackan innan du går hemifrån. Det är sensommar nu, snart höst. Jag förundras alltid över hösten. Hur den både är ett avslut och en början. På så många sätt en nystart och samtidigt ett vemodigt lågmält avsked. 

I år känns det faktiskt lite mindre vemodigt än det brukar. Jag ser fram emot hösten och allt spännande den för med sig. 

På fredag har jag min första träff med min magisterklass och lärarna, vilket känns pirrigt och kul och lite nervöst. Jag har inte gått på en föreläsning på 1,5 år så det blir lite ovant att börja studera på heltid. I min hylla står ett gäng häften i höstfärger och väntar på att användas och fyllas med text. Jag ska främst gå kurser i nordiska språk nu i höst och sen studera med nordisk litteratur när graduskrivandet närmar sig. 

Ser fram emot höstmaten också. Ska äta så mycket grönsaksgrytor och soppor och zucchinibröd och svamprätter. MMMM-MMMM. 

Ska klä mig i sköna kläder i starka färger och roliga mönster. Ska köpa en skinnjacka som jag spanat på forever och ska putsa upp mina höstskor och damma av kapporna. Måste inskaffa strumpbyxor också. Har bara noppiga eller söndriga strumpbyxor kvar och det går ju inte för sig. 

Jag har lite dubbla känslor inför höstmodet - det blir alltid så hetsigt när de första stickade tröjorna och stövlarna kommer in i butik när det fortfarande är 17 grader ute. Alla vill plötsligt säga hejdå till sommaren och klä sig i polotröjor och mössor och förpassa allt som heter blommigt och barbent längst bak i garderoben. Själv försöker jag hålla liv i något sorts mitt emellan-mode så länge jag kan och gå i sandaler kombinerat med en varm tröja och inte köra på Dr martens direkt det blir september. 

I höst ska jag också göra mitt yttersta för att hålla koll på min konsumtion så att jag inte lockas in i shoppinghysterin och illusionen av att en måste köpa nytt för att vara redo för höstsäsongen. Jag har en tendens att gå bananas och glömma bort att jag redan har sex skjortor i olika mönster och egentligen inte behöver en till skjorta trots att skärningen är lite annorlunda. 

Förra hösten passerade så otroligt långsamt. När jag sökte fram de här höstbilderna var jag tvungen att gå tillbaka i mitt bildarkiv och mötas av min döda blick som stirrade in i kameran. Jag mådde så dåligt för ett år sedan. Sömnlös låg jag och stirrade ut i mörkret på natten, när jag inte grät eller rev upp min röda hud och såriga kinder. Huden var så dålig och jag är l-i-v-r-ä-d-d att det ska bli lika dåligt igen. Samtidigt vet jag att det inte kommer bli så. För jag vet mer nu, äter annorlunda, mår bättre. Men ändå är jag långt ifrån klar. Långt ifrån bra. Jag kämpar fortfarande med mitt psyke varje dag, men min blick är inte tom längre. Inte så ofta i alla fall. Kanske en gång i veckan i stället för varje minut av varje dag. 

I fjol försvann min födelsedag. Jag hade en fest, för jag ville tänka på något annat. Hela festen kände jag huden bränna under kläderna och jag knäppte händerna för att ingen skulle se hur de skakde. Alla frågade mig hur det var, om jag var okej, om min pappa var okej och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tror att jag svarade ja. Alexandra kramade om mig när jag höll på att somna mitt i festen och jag var lättad när alla äntligen gick ut genom dörren. Därför ska jag fira dubbelt i år.

Förra hösten blev aldrig som jag ville. Jag orkade inte studera. Jag orkade inte skriva. Jag orkade inte läsa. Jag klädde mig aldrig i höstkläderna jag köpt. Jag orkade inte med någonting. I höst ska jag skriva. Läsa. Jobba. Träffa vänner. Och när de frågar hur jag mår ska jag svara att jag mår okej. Och jag ska mena det. 

Malin Öhman
Publicerad 29.08.2017 kl. 15:00

Min lediga vecka

Här har jag legat i dag, i min favoritpark i Eira där det är mycket mer ledigt gräs än i Koffparken och där det lagom ofta kommer havsbrisar och svalkar när det blir för varmt i solen. 

Den här veckan är jag ledig från jobbet och det känns så välbehövligt. Har känt mig så avundsjuk hela sommaren på alla bilder av mina vänner när de hängt i parker och simmat och åkt till sommarstugor och grillat medan jag bara jobbat. Men nu är det min tur. 

På onsdag åker jag till Vörå och där ska jag hänga med familjen, äta jordgubbar och kanske ett par äppel (vet inte om de är mogna ännu?), simma, läsa, äta massor av god mat och bara njuta av sommaren. Hoppas att vädret är på min sida. 

Malin Öhman
Publicerad 14.08.2017 kl. 20:38

Chiapudding gånger två

 

Chiapudding är LIVET om ni inte redan visste det. Jag är självutnämnd queen of chiapuddingen och tänker därför dela med mig av mina bästa knep för en perfekt chiapudding.

Det viktigaste är att få till rätt konsistens. En för tjock chiapudding är inte gott. Den måste vara lagom lös och här gäller det att prova sig fram. Jag brukar vanligtvis variera och ibland använda kokosmjölk och hirsmjölk eller ibland bara hirsmjölk. Med bara hirsmjölk (eller annan växtbaserad mjölk med vattenkonsistens) krävs det lite mer chiafrön än med kokosmjölk. Använder en bara kokosmjölk blir det lätt för tjockt, därför blandar jag ofta ut med lite hirsmjölk eller vatten. 

Och det roligaste är ju att testa alla möjliga smakkombinationer och låta fantasin flöda. I den första chiapuddingen har jag gjort en chiapudding på kokosmjölk, lite hirsmjölk och gurkmeja + vaniljpulver. Sen ett lager mosad banan och litelite salt (=bäst) sen ett lager hirsmjölkbaserad chiapudding med chokladsmak och en dadel i. SÅ gott. 

Den andra chiapuddingen består av kokos- och hirsmjölkbaserad chiapudding med mixad banan och blåbär och lite äppel ovanpå. 

Min största obsession just nu är ett lager brownieblandning (mixa lite leftover gröt, t.ex. gjord på boveteflingor, med några dadlar och kakaopulver) ett lager mosad banan och ett lager chiapudding. Äter det här varje dag och kan. inte. sluta. 

Malin Öhman
Publicerad 06.08.2017 kl. 14:30

Tallinn del tre: middag på Sfäär

Efter att ha haft svårt att hitta ett ledigt bord på alla restauranger vi ville gå till den första kvällen (t.ex. Rastakaevu 16 var fullsatt hela vår minisemester!) så bokade vi bord på Sfäär Resto & Store till andra kvällen. 

Jag åt så fruktansvärt god mat. Ankbröst med vitvinssås och morotskräm med en syrlig Granny smith-sallad. Det var SÅ gott. Köttet var helt perfekt och alla smaker passade perfekt tillsammans. Fem av fem toasts!

Oliver var också mycket nöjd med sin mat, rökt grisfilé med rostad rödbeta, dragonsås och karamelliserad morot. 

Inredningen i Sfäär är också väldigt fin, lagom blandning mellan retro och modernt avskalat och utrymmet är avdelat i två delar - en restaurangdel och en butiksdel. Väldigt värt ett besök. Kan fortfarnde känna smaken av det där perfekt stekta ankbröstet...

Malin Öhman
Publicerad 05.08.2017 kl. 17:30

Tallinn del två

Tallinnresan var verkligen så bra på så många sätt. Det är så lätt att glömma bort varandra när vardagen snurrar på. Vi jobbar olika tider, kramas lite på kvällen och frågar "hur har din dag varit?" halvt sovande. Det märktes verkligen att vi behövde sitta ner utan Netflix, utan telefoner och datorer och bara prata. Vi hade massor att prata om och det var så roligt. Hade glömt hur sjukt roligt vi har det tillsammans. När vi gick hem från Gamla stan en kväll fick Oliver mig att skratta så mycket att jag kissade på mig. Bara lite då. Men ändå. 

Skulle jag bo i Tallinn skulle jag hänga på Kohvik August ca hela tiden. Väldigt tilltalande inredning, bra musik (om än lite väl mycket bas) och massor av gott på menyn. Jag tog en chiapudding med blåbär och passionsfrukt från deras all day breakfast-meny. Gott var det. Kanske lite väl stabbig chiapudding, jag är mer för en lösare pudding, men jag var ändå sjukt glad att det fanns chiapudding på menyn så det gjorde inte så mycket. 

För det mesta vandrade vi runt i gamla stan bland alla fina hus och kyrkor men vår på vår sista dag trotsade vi värmen och gick till Kalamaja för att äta på Kohvik Sesoon. Jag hade hört så mycket bra om det här stället men alltså jag blev ganska besviken på både Kalamaja och Sesoon. 

Till förrätt åt jag en kall grönsakssoppa med getostkräm. Getostkrämen var SÅ god och soppan var god, i alla fall de första tuggorna, efter ett tag smakade den tyvärr ganska mycket... gräs? Kändes mest konstigt att äta den kall också, tycker kalla soppor ska vara goda kalla, inte att de ska kännas som en varm soppa som bara har blivit kall i kylen. 

Två av fem toasts.

Till huvudrätt åt jag kyckling och sallad med paprikayoghurt. Bleh känner jag bara. Torr kyckling, det lilla kött jag lyckades skrapa åt mig. Yoghurten och salladen var det enda som smakade något och alltså varför i hela världen ska man äta en rå lök? rå? nej. Ganska besviken på den här rätten alltså. Två av fem toasts. 

Oliver åt en kyckling- och mozzarellasallad och kycklingen var supertorr där också. Servitören verkade inte bry sig så mycket om det heller när vi påpekade torrheten. Han sa typ okej och gick tillbaka ut i köket. 

Jag lyckades ju ändå se relativt glad ut. Men jag tror att det hade varit smartare att ta någon annan huvudrätt, kanske fisk eller vegetariskt hade varit bättre? Kohvik Sesoon byter meny varje årstid och deras vårmeny såg mycket mer spännande ut. Den här gången var det ingen höjdare tyvärr, men i nästa inlägg ska jag berätta om den bästa restaurangen vi besökte i Tallinn. Därifrån gick vi definitivt inte besvikna. 

Malin Öhman
Publicerad 04.08.2017 kl. 14:00

En outfit från Tallinn

Här ser ni en veldig fornøyd jente utanför en fin dörr i Tallinn. Varför ser inte alla dörrar ut så här? Och varför matchar en inte alltid sina kläder till dörrar? Mycket bra koncept om ni frågar mig.

Malin Öhman
Publicerad 03.08.2017 kl. 16:00

Sommarsemestern i Tallinn

Tallinn alltså. Vi steg på båten tidigt på morgonen och önskade att timmarna på den sunkiga båten skulle gå snabbt. Vi checkade in på vårt hotell och slängde oss i sängen en stund innan vi började utforska staden. Vi bodde på Hotell Palace precis utanför gamla stan och jag kan verkligen rekommendera hotellet. Sjukt bekväma sängar, riktigt god frukost med många alternativ och supertrevlig personal.

Tallinn var magiskt. m-a-g-i-s-k-t. Jag har aldrig varit i Tallinn tidigare, vi var i Riga för två år sen och gillade staden väldigt mycket, men Tallinn var ändå snäppet vassare. Bättre mat och kändes lite mer väst än Riga. 

Hemligheten bakom en lyckad stadssemester: ta pauser på hotellrummet ibland. En blir ju trött av att sitta på caféer också och hela tiden vara omgiven av människor så att slänga sig på sängen emellanåt är nödvändigt för att orka gå omkring och upptäcka. 

Andra dagen vaknade vi till strålande solsken. Efter frukosten vilade vi lite på maten och tog selfies i morgonsolen och sånt som en måste göra ibland.

Vi gick ut på jakt efter en musikaffär där Oliver sett att det skulle finnas en perfekt rosa gitarr som han letat efter hur länge som helst. Två ryska killar ägde affären och de tyckte att vi var så konstiga som ville ha en rosa gitarr. Efter en god stund hittade de gitarren längst bak i lagret, någon hade köpt den men den hade aldrig blivit hämtad, så vi fick den i stället. Alltså Olivers ögon när han spelade på gitarren </3

Vi åt lunch på Must puudel. Hit ska ni gå om ni är Tallinn. Mysigt ställe med snygg inredning och supergod mat. Jag åt en quinoasallad med marinerade grönsaker och getost. 

Det har nog aldrig varit så här enkelt att vara allergisk eller följa en diet när vi har rest. Tallinns matkultur är verkligen on top just nu. Överallt kryllar det var trendiga caféer där chiapuddingar och raw food finns på menyn. Oftast är det utmärkt vad som är glutenfritt och veganskt och om rätterna innehåller nötter. Meget godt Tallinn. Det är dessutom mycket billigare att äta i Tallinn än i Finland. Jag passade till exempel på att köpa glutenfria energibars på bovete, amaranth, dadlar och pepparmint för 1,5 styck, något som hade kostat minst tre euro i Finland. Salladen på Must Puudel kostade 8 euro, vilket var lite dyrare än på många andra ställen (till exempel F-hoone serverar lunch för ca 4 euro!). 

Malin Öhman
Publicerad 02.08.2017 kl. 20:39

Dunkande hjärtan klockan kvart över fem

I lördags var jag så glad. Det var min sjunde jobbtur i rad och Tintin och jag hade för en gångs skull turer samtidigt. Jobbdagen gick fort och vi pratade hela dagen <3 Efter jobbet traskade vi iväg till Why join the navy when you can be a pirate (alltså gillar roliga namn på barer men det där namnet är för långt) och träffade finaste gänget. Där satt vi i många långa timmar medan solen gick ner. Det spelades Prince och vi sattdansade och tappade glas i marken och kindpussades och skrek i mun på varandra för att överrösta musiken. När klockan blev tre (?, vem vet) var vi på väg vidare till någon annan bar och jag kände att jag egentligen borde gå hem och sova, skulle trots allt jobba dagen efter. Men jag ville inte att natten skulle bli morgon. Så jag följde med en bit. Tills en fågel sket på mig. Då vände jag om. Tog det som ett tecken.

Malin Öhman
Publicerad 12.07.2017 kl. 20:58

Nu då?

Den åttonde juni kom dagen jag så många gånger tvekat om den någonsin skulle komma. Jag fick min examen i journalistik. Var glad som ett litet barn och kände extrem lättnad. Äntligen. Det tog rätt länge för mig att bli klar, men jag har så tunga år bakom mig att det är ett mirakel att jag överhuvudtaget har orkat studera. Och då har jag jobbat på samma gång.

När jag började studera journalistik kände jag ganska snabbt att det kanske inte var helt min grej. Jag var livrädd under min första praktik, ogillade att ringa åt främmande människor och hatade att göra gallupar på stan med en otålig fotograf som inte hade tid för några tvekande kontaktförsök. 

Men jag blev bättre. Till slut var det inte längre hemskt att ringa folk och frasen "Hej, det här är Malin Öhman från Vasabladet" flög ur min mun. Jag skrev snabbt och bra och jag gillade verkligen reporterjobbet.

Nu har jag jobbat som layoutjournalist i ett och ett halvt år. Det är enformigt och rentav tråkigt ibland, men för det mesta trivs jag med att få text och bild att se snyggt ut i tidningen. Jag saknar ändå att skriva och att själv få skapa det som dyker upp i tidningen. Jag minns hur stolt jag brukade känna mig när tidningen damp ner på hallmattan på morgonen och jag såg slutresultatet av det jag skrivit. Det är inte samma känsla att göra layout då jag inte får samma relation till texten som om jag skrivit den. 

Jag kan också sakna att prata med folk. Kontakten med läsarna, att träffa så många olika människor varje dag och lära sig så mycket nytt. Det var spännande. Utmanande och stressigt, men spännande. 

För ett par dagar sedan fick jag beskedet att jag blivit antagen till magisterutbildningen i nordisk litteratur och nordiska språk. Jag kan inte ens beskriva vilken lycka och lättnad jag kände. Jag var så säker på att jag inte skulle bli antagen. Alla sa "det är klart att du slipper in" men jag kände i mitt hjärta att det inte skulle fungera. Att jag inte var bra nog. Men jag kom in. Jag klarade det. 

Jag försöker komma på vad jag egentligen vill göra, vad jag vill jobba med. Men jag har ingen aning. Kanske hittar ni mig i något gymnasieklassrum om några år. Kanske sitter jag och läser manus eller kanske springer jag omkring och intervjuar folk på gatan i Helsingfors. Jag vet inte. Och jag tror inte att jag måste veta. Just nu tänker jag bara vara glad att jag får fortsätta studera det jag verkligen gillar: litteratur och språk. 

Det kommer bli så kul.

Malin Öhman
Publicerad 03.07.2017 kl. 18:35

Malin Öhman 23 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Läser, skriver, lagar sjukt god mat, puffar kuddar, bokklubbar, spelar piano, pratar för mycket, badar för ofta och dricker en liter te per dag.

I den här bloggen delar jag med mig av färgklickarna i min vardag. 

malinohman1@gmail.com