Ett år äldre

I onsdags fyllde jag 24. Som jag säkert har skrivit tidigare år så bryr jag mig lite för mycket om min födelsedag. I min familj har vi alltid firat födelsedagar ganska stort och jag försöker lugna mig lite med min födelsedagshets och i stället se dagen som en vanlig dag, bara lite bättre. Jag blev i alla fall väckt av Oliver och en frukostbricka med te och rawcake som jag fixat dagen före. 

Efter en timme norska i skolan unnade jag mig ett par nya plagg från &other stories rea och sen promenerade jag hem och läste milk and honey. 

Jag fick så mycket fint av Oliver också, bland annat en till monstera som passade perfekt bredvid soffan. 

På kvällen gick vi till Story och åt burgare till middag. Avokadoburgaren var sanslöst god. Senare på kvällen mötte vi upp hela fina kompisgänget och klämde ut det sista ur dagen. Fick till och med en liten sång :´)) 

Mycket bra dag alltså. Och mycket bra ålder. År 24 blir bra. Och i dag blir det fest.

Malin Öhman
Publicerad 14.10.2017 kl. 19:45

Det har regnat i dagar

Det har regnat så länge att jag knappt mindes hur det kändes när solstrålar träffar ansiktet. Det var lite som att vakna till liv igen när jag gick ut i dag. Jag har oftast ångestpåslag på förmiddagarna, speciellt om jag är ensam hemma och har en dålig huddag som i dag och inget inplanerat som jag måste göra. Då är det lätt att jag fastnar i negativa tankar och tvångstankar och flera timmar kan passera i en dimma där jag egentligen bara är arg på mig själv och ängslig och stressad av att jag inte får något gjort. Då är det alltid bäst att bara gå ut.

Och när jag gick ut i solskenet var det så vackert att jag inte ens ville försöka fånga det på bild. Hur gör man det ens? Hur fångar man den där känslan av att se havet glittra mot en för första gången på flera veckor? Jag gick ner dit, satte mig på klipporna och bara stirrade på vågorna som sköljde upp på stranden. Tänkte att snart fryser allt till is. Min första vinter i Rödbergen. 

Jag läste vår nästa bokklubbsbok, Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Den är så bra. Så vacker. Längtar hela tiden efter att läsa vidare. Tänker på hur mycket närmare litteraturen jag är nu. Jag läser hela tiden. Om jag inte läser skönlitteratur läser jag om skönlitteratur. Och hur intressant det än är och hur mycket jag än älskar det känns det som att det både tar mig närmare och längre ifrån mitt skrivande. Det blir svårare att skriva när jag tänker för mycket. Och samtidigt kommer skrivlusten alltid tillbaka som ett slag i ansiktet när jag läser något riktigt bra. Men jag är för hård. Inget blir bra. Inget duger. Härmar jag någon annan nu? Är det här verkligen min egen röst? Kan jag skriva så här? Vem ska egentligen läsa det här? 

Jag avskyr mitt kontrollbehov. Hur skönt det än är att sitta ner på en klippa vid havet och låta tankarna vandra iväg finns det alltid en orolig ström i mig, som inte vill sitta still, som inte vill vila, som alltid tänker fem steg längre. Och jag försöker krama om henne ibland, vara snäll mot henne och säga att det är lugnt, att hon inte måste ha så bråttom, men hon lyssnar inte. Två sekunder senare säger hon åt mig att rycka upp mig och få saker gjorda. Nu. 

Och jag kan inte tänka när jag måste. Jag kan inte skriva när jag måste. 

Malin Öhman
Publicerad 13.10.2017 kl. 19:24

Nu

Jag vill egentligen bara bombardera bloggen med höstiga bilder på brandgula trädkronor och våta gator och tekoppar och ljusslingor i badrummet och min nya höstkappa. För första gången på länge ser jag uppåt när jag går ut ur lägenheten. Jag går genom parken och försöker ta in allt. Hur det luktar under eken. Hur lönnlöven glittrar när de dalar ner mot marken. Hur regnet smattrar mot paraplyet. Försöker lagra intrycken någonstans. Tänker att jag ska plocka med mig några löv och ta med dem in. Torka dem. Spara dem. Men så gör jag det inte. För jag vill vara nu. Inte alltid se tillbaka. Inte alltid se framåt. 

Malin Öhman
Publicerad 08.10.2017 kl. 18:28

En höstig middag en måndagskväll

Nu mina kära vänner ska jag berätta hur man förgyller en trist måndag: Bjud in ett par vänner, köp en vinflaska och laga trerättersmiddag. Ät, prata och lek att det är helg. Det gjorde Oliver och jag för ett par veckor sedan. Vi bjöd in Axel och Louise och efter några timmar i köket var det bara att sätta sig ner och njuta. För det blev riktigt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. 

Kantarellpizzan blev not bäst på hela kvällen. Jag kan inte äta vegansk ost så jag äter fortfarande vanlig ost ibland. Pizza utan ost går ju inte. Jag har tyvärr inget recept på pizzabotten, jag gjorde en glutenfri deg utan recept och har glömt bort hur jag gjorde, men nästa gång jag slänger ihop en pizza ska jag komma ihåg att anteckna. Lovar. På pizzan har vi lagt buffelmozzarella, pecorino, stekta kantareller och ruccola. 

Den fick mycket väl godkänt av våra middagsgäster. 

Till huvudrätt blev det en grönsaksgryta som hade fått stå och puttra i flera timmar. 

Och efterrätten blev en ny favorit (och helt vegansk, glutenfri och sockerfri!): äppelpaj med vaniljglass och kolasås. Recept på glassen och såsen hittar ni här

Malin Öhman
Publicerad 04.10.2017 kl. 12:00

Alla dessa höstdagar

Tror inte att det finns något bättre just nu är stark förmiddagssol i vardagsrummet. Sitter och läser i soffan, äter stekta äppel och blåbär som mamma tagit med från Vörå med krämig kokosmjölk, avokadosmörgås och dricker te. Fyller i min bullet journal. Bockar av. Gör fel. Gör om. Går ut i solen. Sliter av baskern och halsduken när det blir för varmt. Sitter på en parkbänk i Eira där någon klottrat penisar. Läser Livet och vill inte bli gammal. Snart är det min födelsedag. Är det obligatoriskt att ha lite åldersnoja varje födelsedag? 

Malin Öhman
Publicerad 29.09.2017 kl. 11:00

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och lagar mat. Yogar lite ibland. Och tänker för mycket.

 

malinohman1@gmail.com