Maratonbrunch

I söndags vaknade jag med ett ryck klockan fem på morgonen, efter att knappt ha sovit alls på hela natten hade jag äntligen slumrat in en stund. Men klockan sju lämnade jag sängen och försökte eliminera ångestklumpen som flyttat sig från magen till halsen under natten. Efter ett antal peppande sms från kompisar klädde jag på mig, borstade ut tovorna ur håret och tvättade ansiktet. Svängde in förbi en mataffär och gick med tulpaner och bestämda steg mot Skatudden och det ultimata kollektivet Mesotoko. 

Matilda hade födelsedagsbrunch och ett stort gäng samlades i köket och åt i flera timmar. Blev salongsberusad av all mimosa jag drack mellan våfflorna och efter några timmar förflyttade jag mig runt i olika sängar och ältade min livskris och både gav och fick råd i vilka bilder som funkar bäst på tinder.

Vet inte hur länge jag låg där i eftermiddagssolen men när det blivit mörkt ute och vi satt i köket igen och maten började ta slut bestämde jag att det var dags att gå hem. Nio timmar lång brunch blev det. Tror det inte finns något bättre än att ligga i hög i en kompis säng en hel eftermiddag och vara lagom full medan en blir kliad i håret eller får massage. Maratonbruncher borde vara en återkommande grej i mitt liv.

06.04.2018 kl. 12:00

april

 

Det är vår. Säger det högt så att jag ska känna det. Vår. Smakar på ordet men det är mycket hårdare än jag minns det. Kantigt. Dörren till min franska balkong står på vid gavel och jag har huvudvärk efter att ha bitit ihop mina käkar så mycket de senaste veckorna. Har lett väldigt mycket också, mer än vanligt. Men däremellan har jag mött en oroad blick i badrumsspegeln. Snabbt tittat bort. Men för några dagar sedan var det som om jag såg mig själv för fösta gången på en lång tid och jag ville bara ge mig själv en stor kram. Det var naivt att tro att det här bara skulle vara skönt. Att det bara skulle vara en lättnad och att det skulle vara så här enkelt att vänja mig vid min nya vardag. Det är svårt. 

Samtidigt som det är vår och jag lyssnar på gamla spellistor på repeat och snön smälter och jag plockar fram solglasögonen och bokar in dejter och danskvällar och häng med vännerna så står allt stilla. Jag kapslar in känslor och tänker att jag ska hantera dem lite senare. Men vi vet väl alla att det inte riktigt funkar så. 

 

 

Min lägenhet har utsikt mot Berghälls kyrka. På helgmorgnar ringer kyrkklockan och det hörs barnskrik nere från parken när mitt fönster står öppet. Det är sol i lägenheten från morgon till kväll och för varmt för att ha uppdragna persienner mot eftermiddagen. För varmt för att yoga. Det kommer bli en svettig sommar.

Alla hälsar i trappuppgången och jag blir välkomnad till huset gång på gång. Jag frågar om de har hört när vi skruvade ihop möbler till tre på natten och tryckte in alla kartonger i den lilla hissen mitt i natten men de har inte hört något. Tänker att det borde vara safe att ha fest här då. Inflyttningsfest. Men jag måste rulla ihop min stora vita matta så att den inte blir nedstänkt med rödvin. 

Det har snart gått tre veckor sen jag flyttade ut ur vår lägenhet. Nu är den hans. 

Några tycker att jag verkar hantera det här bra. Att jag är glad. Jag har en ny glöd i mina ögon. Jag lyser. Jag är glad. Tills det blir kväll och jag vill skrika och bita av mig naglar och peta på hudflagor och nagelband och riva ögonfransar och bita tungan och ligga raklång på golvet och försöka hitta tillbaka till något som kan kallas normal andning.

Vi överlevde vintern, skrev Sandra Beijer. Jag vill överleva våren.

04.04.2018 kl. 14:15

Månadens lista: februari

Jag vet att det är sjukt tråkigt att läsa om hur "snabbt tiden går" men jag vet inte riktigt vart februari försvann? Hela februari var en daglig bergochdalbana mellan känslornas ytterligheter. Sorg och skuld och saknad, eufori och självständighet och hoppfullhet. Jag är helt matt när jag vänder blad i kalendern och börjar på en ny månad. 

 

» Månadens mat 

Måste väl ändå vara chokladmoussen som jag ätit flera gånger per vecka. Tröttnar aldrig.

» Månadens sinnesstämning

Om jag var förvirrad förra månaden tog sig känslan till en ny nivå för att sedan landa i någon sorts klarhet. Har varit mer destruktiv än på länge och dränkt sorger i alkohol och känt mig som världens mest patetiska människa som låg och kräktes och grät om vartannat klockan sex på morgonen i slutet av Axels 25-årsfest. Eh. let's not do that again.

» Månadens jobb 

Är det ett jobb att springa omkring på lägenhetsvisningar och försöka övertyga människor om vilken lugn och stabil person jag är och hur sjukt hög lön jag kommer att ha när jag är klar med studierna? Det känns som ett jobb i alla fall.

» En sak som gjorde mig glad 

När jag var hemma i Vörå och gick på morgonpromenad med Dolce över åkrarna och han satte sig ner och tittade ut på snön och lyfte upp tassarna för att han frös i trampdynorna. Eller när han följde efter mig en hel dag när han visste att jag skulle åka därifrån igen och väskan stod färdigt packad vid dörren. När han låg vid mina fötter och snarkade medan jag satt och skrev. 

» Månadens film

Det måste nog vara Coco. Den var så bra. Så fint att Disney tar upp ett så allvarligt tema som döden och ändå lyckas göra det på ett så fint sätt, som också vuxna kan få mycket glädje av. Hela biosalongen satt och torkade bort tårar mot slutet av filmen. 

» Månadens läsning

Jag har fortfarande inte läst klart Call me by your name (vill inte att den ska ta slut) men jag har börjat läsa Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård. Kände att jag ville finnas i hennes språk lite till efter Helioskatastrofen

» Månadens musik 

Har lyssnat sönder Den lila grusvägen vid Río Genil efter att Flora tipsade om den. Herregud vad den satte sig i hjärtat på mig. 

» Månadens serie 

Bron! Och Bonusfamiljen! Hur BRA är inte den här serien och varför har ingen pratat om den tidigare? 

» Månadens roligaste

Att Louise och jag bokade en weekend i Stockholm i april! Att jag gick på kaffe med Rebecka och Niisi när jag var hemma i Österbotten och pratade ikapp livet. Tycker det är så fint att kunna hitta tillbaka till varandra. Att Oliver och jag har en fin vardag trots omständigheterna, är så glad för det.

 

Mars

Mars kommer bli en bra månad. Jag bara känner det! Vår! Sneakers! Sol! Smältande snö! Dropp från hustaken! Ja ja ja!

☽ Jag hoppas att jag till slut ska hitta den där lägenheten som känns bra i magen, att jag ska veta när jag hittar rätt.

☽ Jag börjar jobba igen i mars vilket blir skönt. Skönt att få extra pengar, men jobbigt att hinna med skolan och jobb och lägenhetsjakt. Kan bli lite pussligt.

☽ I dag är också första dagen på Medical Mediums 28 day cleanse som jag ska köra. Har aldrig gjort det förr och kommer nog att vara ganska försiktig i början för att se hur jag reagerar men är så taggad nu på att vräka i mig all frukt jag handlat hem. Det är alltså en raw food månad då man bara äter råa frukter och grönsaker. Ska tumma lite på det med dock med lite rostade grönsaker och soppor ibland. Uppdaterar er såklart med hur det går!

☽ Märtafesten i morgon! Ser fram emot det. 

☽ Ska ut och dansa och leka att jag inte har några bekymmer.

☽ Ska börja gå en kurs i danska! Känns på tiden att jag lär mig att räkna på danska nu efter att ha lekt att jag kan prata danska sedan jag såg en dansk musikal när jag gick i lågstadiet.

05.03.2018 kl. 20:44

Lite Österbottenromantik

 

En vecka i Österbotten gick snabbt. För snabbt. Jag förvånas alltid av hur lätt jag anpassar mig, hur snabbt jag lutar mig tillbaka och vänjer mig vid andra rutiner. Det var som om jag glömde bort allt tungt och jobbigt, kanske för att jag vara omgiven av människor hela tiden. 

Så här skrev jag när jag vaknade min första morgon där:

Jag vaknar i Vörå till ljudet av klingande teskedar i kaffekopparna. Vitt ljus har letat sig in i mitt flickrum och en kall vindpust sveper över golvet när mamma öppnar och stänger ytterdörren när hon åker till jobbet. Det känns bra att vara här. Det är för kallt ute. För varmt här inne. Jag vet inte vart det här lugnet i kroppen har gömt sig. Om det hela tiden har varit där? Men på något sätt kommer det fram när jag sitter här i min säng och hör hur de sitter i köket och rör i sina kaffekoppar. Tänk om jag bara skulle stanna här.

Det gjorde jag ju inte utan jag åkte hem till Helsingfors igen efter en vecka. Jag trodde att jag skulle lämna den där klumpen i magen och oron i någon snöhög eller i brasan vi eldade på villan men den hade följt med mig hela tiden och gjorde sig påmind direkt när jag vinkade hejdå åt mamma. Men det var skönt att vara utan den en stund i alla fall.

25.02.2018 kl. 16:23

Om inte annat så är det ett intressant skede av livet

Det känns som att dagarna släpar benen efter sig. Som om de aldrig vill gå och lägga sig. Jag blir rastlös redan klockan fem på eftermiddagen och längtar efter att få gå och lägga mig under täcket. Märker att min hjärna inte riktigt fungerar som den brukar. Det är svårare att skriva. Svårare att lyssna. Hjärnan är så upptagen med alla tankar att den blir seg och den är inte riktigt med, inte ens när jag yogar, vilket brukar vara den tiden då jag är totalt fokuserad på nuet. Nu är jag disträ till och med när jag står i Vrksasana. 

Alla frågar mig hur det är mellan oss nu, hur det är att bo tillsammans när vi ju har bestämt att vi ska ta en paus ifrån varandra. Och helt ärligt är det inte så jobbigt faktiskt. Inte medvetet jobbigt i alla fall. Jag känner mig relativt lugn för tillfället och vardagen flyter på precis som vanligt. Och jag känner hur vi båda har lutat oss tillbaka, slutat tvinga fram känslor för att bekräfta den andra. Men det är samtidigt som att en tredje person har flyttat in hos oss. Som går omkring och petar på oss lite nu som då, trycker på ömma punkter och som inte låter oss glömma allt det jobbiga vi står inför. Som hela tiden påminner om att det här kommer att få ett slut. Den här vardagen kommer försvinna. Som när jag spelade piano och sjöng, som vilken dag som helst, och Oliver såg så där ledsamt på mig och sa jag kommer sakna det där. 

Det är hela tiden där. Avslutet. Och ändå vet jag att det är början på något helt nytt som kommer bli så bra. Men fan vad ont det gör. 

När jag går på lägenhetsvisningar i Hertonäs i solsken och nybyggt hus som fortfarande doftar spånskivor och målarfärg är det helt omöjligt att föreställa en vardag där. I den där lilla lägenheten. 

Men i väntan på förändring fyller jag livet med roliga saker. Med jobb, med bokklubb, med att skriva, med luncher och promenader i februarisol som gör att jag måste ta av mig halsduken, med att boka en weekend i Stockholm med Louise och med att åka till Österbotten en långhelg och trängas med barn i tågvagnar.

Och! Den 6 mars ska min bokklubb ha releasefest för Möte med Märta Tikkanen hos Schildts & Söderströms! Jag blev klar med klippningen i början av februari och nu är det alltså dags för förhandsvisning. Här hittar ni evenemanget. Kom och skåla och säg hej vetja! 

22.02.2018 kl. 14:38

 

Malin Öhman

kontakt: malinohman1@gmail.com