Två luncher och tusen böcker

I onsdags hade Tintin och jag stämt träff på SIS. Deli i Rödbergen. Jag brukar träffa Tintin så ofta då vi båda jobbat på Hbl, men nu studerar hon på heltid så vi har inte en naturlig anledning att ses flera gånger i veckan längre. Så tråkigt! Men desto större anledning att träffas för att äta lunch tillsammans. Tintin är en så härlig person. Ni vet när man bara har känt någon ett år och man inte kan minnas att man inte varit vänner? Så har det känts med Tintin från dag ett. 

Vi åt sallad till lunch och pratade om våra nya utbildningar, om typer av personer som alltid finns i alla klasser, om åldersskillnader och hur olika vi 20-nånting är jämfört med tonåringar. De uppför sig så annorlunda både på sociala medier och i verkligheten så det till och med är lite skrämmande. Om utvecklingen går så här snabbt fram på några år.. vad har hänt om tio år med hur vi pratar med varandra? Inte för att låta som en gammal tant men många som jag har träffat nu de senaste veckorna (som är ca 18 år) kan ju knappt prata?? Det är som att de aldrig har hört ordet småprata och de ser ju ingen i ögonen? Förstår inte. 

Okej sidospår avklarat. Efter lunchen gick vi till Bergmansgatan 10 där ett antikvariat har slutförsäljning, alla böcker säljs med 70 procent rabatt (!!) så vi synade hyllorna flera gånger om i jakt på guldkorn. Jag fick med mig fyra böcker för fem euro. Hagar Olssons Ediths brev från 1955, Monika Fagerholms Diva och Glitterscenen. Och så en bubblare: Susanna Alakoski & Amanda Mogensens Fejkad orgasm, som jag egentligen inte hört något om tidigare men jag drogs till det fina omslaget och historier om sex är väl alltid intressant tänker jag. 

I går (innan tröttheten och huvudvärken slagit till) hade jag lunchdejt inbokad igen. Denna gång med Louise och Lina! Vi åt rödbetssallad med getost på Story i Kortteli. Syrad rödlök i kombination med getost alltså. Dröm. Linas laxsoppa såg också mycket aptitlig ut. 

Efter den här eminenta lunchen gick Louise tillbaka till jobbet, Lina gick vidare för att söka ytterbyxor inför helgens resa till Lappland och jag gick på jeansjakt. Det var ingen rolig historia kan jag säga. Testade säkert tjugo par jeans och svettades och mådde dåligt och hade huvudvärk innan jag var klar. Finns det något värre än att prova jeans? Tror inte det.

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 17:09

När huvudet sprängs

Det är fredag eftermiddag och min huvudvärk har äntligen börjat släppa. I går blev jag helt slut i huvudet, fick ångest för första gången den här veckan och allt kändes bara fel. I dag vaknade jag med sån huvudvärk att jag var tvungen att stanna kvar i sängen. Sakta försökte jag dra upp rullgardinen men det tog flera timmar innan jag ens tänkte tanken på att stiga upp. 

Nu har jag lyckats yoga (väldigt lugnt och försiktigt) och druckit guldmjölk och nu känns huvudet lite lättare men det blir nog en väldigt lugn kväll här hemma. Ska försöka läsa lite men ögonen är så ljuskänsliga och trötta så vi får se hur det går. 

Jag avskyr verkligen när saker inte blir som jag tänkt. I går skulle jag egentligen träffa Jenna på kvällen men jag var helt enkelt för trött för att träffas. Och i dag skulle jag haft kvällsjobb, men det var jag också tvungen att dra mig ur. Känns inte bra alls men jag vet att det också är bra att lyssna på sig själv och sin kropp. Nu säger den väldigt starkt åt mig att jag måste ta hand om mig och ta det lite lugnt. Då är det bara att lyssna och lyda. 

Malin Öhman
Publicerad 15.09.2017 kl. 16:17

Redo för bokhösten

Titta vilka skönheter som nyligen har flyttat in i min bokhylla! Efter sommarens lästorka är det skönt att jag äntligen känner lust att sluka böcker igen. Jag tror att det är för att jag är lugnare nu efter att ha känt mig i obalans hela sommaren. Det är skönt att studera igen och att ha lite friare dagar än kvällsjobbet de fyra senaste månaderna har tillåtit. 

Att läsa känns mer som avkoppling nu än som prestation. Jag är en sån som ofta räknar sidor i stället för att bara läsa för att det är kul och för att boken är bra. Nu bara flyter det på och plötsligt har jag läst femtio sidor till. 

I dag är det sol i Helsingfors. Jag har för mycket kläder på mig, har haft skola, jobb och nu ska jag släpa hem tunga böcker från biblioteket på vägen hem. På tal om att inte bara jobba kväll längre: i kväll ska Oliver och jag laga mat. Tillsammans. 

Malin Öhman
Publicerad 12.09.2017 kl. 16:01

Tre tips på frukost eller mellanmål

Smoothiebowl. Min bästa frukost när jag känner mig oinspirerad. Då bara slänger jag ner ett gäng frukter i mixern och toppar med banan, bär och kanske lite chiafrön eller chiapudding som på bilden. Min favorit just nu är smoothie på banan, päron och svarta vinbär. Otippat god kombination. 

Chokladmousse. Den här stora portionen chokladmousse åt jag i tåget på väg till Österbotten. Mättande och supergod. Du behöver: En avokado, två bananer, fyra dadlar och ca tre-fyra matskedar kakao. Äter det här flera gånger i veckan pga så gott. 

Frukt- och bärtallrik. Det enkla är oftast bäst och det behöver inte vara så invecklat att äta nyttigt. Skär bara upp valfri frukt eller bär, toppa med lite kokosflingor eller varför inte chiapudding eller kokosmjölk och så är det klart!

Malin Öhman
Publicerad 11.09.2017 kl. 14:00

Minnen från en sommar för länge sen

Jag sitter i båten utanför villan i Oxkangar. Peter har satt en snurra på båten som jag har rott runt med alla somrar i mitt liv. Det går fortare med motor. Men jag har alltid gillat att ro. Det var pappa som lärde mig ro. Linda försökte också lära mig men jag var mitt uppe i min "jag kan själv"-period så det var inte så lyckat att storaryster skulle lära mig något. Pappa knöt fast ett långt band vid bryggan, spände fast flytväst på mig och sa "nu ere dags att du lär de ro". Så där plaskade jag omkring på de få metrarna som bandet tillät mig och till slut förstod jag hur årorna skulle dras för att fungera. Hur det skulle kännas när vattnet trycktes mot årorna så att de knyckte till när man drog upp dem ur vattnet. Jag tror att jag var fem år gammal. När jag var klar fick jag sträcka upp händerna så högt jag kunde och pappa lyfte upp mig på bryggan igen.

Jag älskade att vara på pappas villa. Det var ett perfekt ställe att bada på. När det var lågvatten kunde man simma till vår egna, nästan lite hemliga, ö där det växte det vi kallade för strandgräs. Det liknade gräslök och det sipprade vit vätska ur stråna när man bröt av dem. På stenarna fanns snäckor och ibland sniglar om det just hade regnat och det var nästan en helig stund när vi var där på ön som vi nätt och jämt rymdes båda två på. Vi skopade upp lera och smetade in oss i den för vi hade hört att lerbad var bra för huden. Vi lät solen torka leran på våra solbrända armar och sen räknade vi till tre och kastade oss i vattnet igen och kände sjögräset kittla mot fotsulorna. Leran sköljdes bort och vi simmade tillbaka till bryggan igen och jag bad en tyst bön att inga abborrar skulle bita mig i tårna. Det var min största rädsla när jag var liten. Fisk. 

När jag just lärt mig simma på simskolan i Oxkangar tyckte jag att det var så fruktansvärt roligt att jag vägrade komma upp ur vattnet när mamma hämtade mig och Linda med båten. Mammas villa låg ganska nära simskolan, kanske knappt en kilometer ifrån villan, så mamma gick med på att jag skulle simma bakom båten när hon rodde. Jag simmade inte så mycket, utan höll i ett band och sprattlade lite med benen. Det var roligt i några minuter, sen, när vi kom ut på djupare vatten och jag inte längre kunde se botten blev jag rädd. Linda gjorde det inte bättre heller utan informerade mig glatt om hur många gäddor som simmade bakom mig och var redo att äta upp mig. Jag klarade mig utan att bli uppäten i alla fall. 

Dagarna var alltid långa på pappas villa, och ändå för korta. Vi lekte hela tiden. När vi badade bastu, när vi rensade fisk, när vi plockade bär i skogen, när vi spelade kort och Afrikas stjärna medan pappas snarkningar dånade i huset, när vi satt längst fram i båten och sjöng hela vägen till villan. Vi sjöng aldrig på vägen tillbaka. 

Att bada bastu innebar också att man mitt i allt skulle springa ut på terrassen och hoppa hundra x-hopp för att svalka oss, det hade Linda bestämt. Hon var bäst på att hitta på lekar. Jag hade helt galen fantasi och drömde mig ofta bort när jag var liten. Jag satt ofta tyst för mig själv och drömde ihop egna världar och jag trivdes i mitt eget sällskap. Linda var bra på att hitta på saker att göra och hon gjorde allt till en lek, kanske för min skull, så att jag inte skulle få tråkigt när vi släpade ris från när pappa fällt något träd.

Tydligast minns jag havsluften. Måsskriket när vi vaknade på morgonen. Spice girls-plancherna som pappa nästintill tapetserat vårt sovrum med. Rysningen som gick genom kroppen om jag råkade skrapa en nagel mot båten. När jag rusade ner mot stranden för att bada och skrapade upp benen och fötterna på gruset och pappa fick peta ut stenar ur såren med en kniv. Jag minns exakt hur man skulle åka genom viken för att undvika stenarna. Och jag minns hur vi sjöng längst fram i båten.

Malin Öhman
Publicerad 09.09.2017 kl. 15:02

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och lagar mat. Yogar lite ibland. Och tänker för mycket.

 

malinohman1@gmail.com