Hemlängtan

 

Jag längtar hem. Sedan jag kom hem efter jullovet i Vörå har jag känt mig vilsen här i Helsingfors, något jag inte har känt på flera år. Plötsligt kändes det så mörkt här, trots att gatubelysningen aldrig slutar leta sig in i vårt sovrum, hur mycket jag än drar ner rullgardinen och drar för den tunga gardinen. Den där anonymiteten jag längtat efter i min tonårsångest kändes snarare obehaglig än som en befrielse.

Jag har haft huvudvärk i flera dagar från mina sammanbitna käkar. Nej, inte sammanbitna. Det är värre än så. Jag pressar ihop dem så hårt det går, gnisslar tänderna och trycker tungan mot den övre tandraden. När jag försöker slappna av känns det fel. Som att jag glömt hur man gör.

Jag satt på ett café med Lina i flera timmar i går och pratade ikapp veckor och jag ville inte gå hem, trots att min menskopp börjat läcka och hennes kaffe var slut för länge sen. Jag köpte några nya växter att fylla hemmet med. Allt julpynt åkte ut på nyårsafton i ett försök att få tillbaka känslan av kontroll och ordning och nystart. Har flyttat omkring på kuddar, växter och enstaka möbler för att trivas bättre.

Ringde mamma i morse och var nära att föreslå att jag skulle hoppa på nästa tåg och bo hemma över helgen. Men jag tänker att jag ska vara modig och inte vara rädd för den här känslan. Den kommer att försvinna. Men inte om jag flyr från den. Då finns den antagligen kvar när jag kommer tillbaka.

Så jag stannar. Gör om bloggdesignen. Skriver dikter. Skriver recension. Yogar. Spelar Mariokart med Oliver, ser på Bron och äter apelsin. Får mejl från jobbet att det för tillfället inte finns några turer att erbjuda. Gråter lite. Ser ut i mörkret och försöker komma på orsaker att inte gå ut i dag. Och jag lyckas ganska bra.

I morgon går jag ut. 

Malin Öhman
04.01.2018 kl. 16:21

Mitt bokår

År 2017 har jag fått in en bättre läsrutin. Jag har alltid haft lite svårt för att prioritera läsning och jag börjar äntligen acceptera att jag läser långsamt och jag kan faktiskt se det fina i det nu. Det är ganska fint att kunna läsa med eftertanke, utan att skynda framåt. Att läsa om meningar och stanna upp där det är extra vackert eller känns mycket. Läsning ska ju inte vara stressigt utan avslappnande. 

Och bokklubben sen. Är så glad att få höra till en så fin grupp. En månad mellan träffarna känns alltid som för länge och bokklubben har verkligen gett läsningen mervärde. Det är också fantastiskt kul att vi har fått göra så mycket annat roligt det här året, hoppas att det fortsätter likadant.

Det här är vad jag har läst under 2017, i någorlunda kronologisk ordning.

Stanna av Flora Wiström. Jag har skrivit om den här. Betyg 3,5. Mycket relaterbar och känslosam men några otrovärdiga karaktärer och för finslipad i sin uppbyggnad. 

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell (ljudbok). Betyg 5. U-n-d-e-r-b-a-r. På alla sätt. Fantastisk inläsning.

De plyglotta älskarna av Lina Wolff. Bokklubbens recension här. Betyg 4. Mycket bra bok. Svår att släppa ur tankarna och fint hur de olika historierna sammanflätas.

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Betyg 3. Älskar Tove. Älskade barnperspektivet, men det saknades något i berättandet.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Betyg 5. Briljant. 

Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. Betyg 3. Vacker, men tappade mig som läsare efter halva boken. 

Fjällbackaserien av Camilla Läckberg (ljudbok). Betyg 3/4 beroende på böckerna. Häxan var definitivt bäst. Lyssnade på deckare hela sommaren och Fjällbackaserien var perfekt sommarläsning. Spännande, sympatiska karaktärer och bra upplägg med den parallella berättelsen i bakgrunden.

Jurtjyrkogården av Stephen King (ljudbok). Betyg 1. Nja. Inte min kopp te. För konstigt och blodigt. Och usel inläsning med irriterande och överdrivna dialekter. 

Livet av Åsa Moberg. Den enda boken jag inte orkade läsa till slut. Har kanske 30 sidor kvar och vet inte riktigt vad det var som fick mitt att tappa intresset. Hittills mycket lovande men memoarer kanske inte är min grej? 

Nässlorna blomma av Harry Martinson. Fin, men lite tråkig. Moa Martinson går före alla dagar. Betyg 3. 

Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Har ungefär tjugo sidor kvar. Har knappt läst något av Westö tidigare och är positivt överraskad. Nostalgi, klass, kön... Handlingsbaserat språk och semi-intressant berättelse. 

Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård (ljudbok). Läste den nästan till slut för tre år sedan. Lyssnade på den i höst för en kurs och gillade den lite mer än tidigare men när städningen börjar tappar han mig totalt. Alltså. Uppskattar genren men samtidigt är det så deprimerande och överanalyserande och ganska så tråkigt att läsa om Knausgårds innersta tankar och trauman från barndomen. Ändå finns det något där. Känner mig kluven. Den får 3 i betyg ändå.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Betyg 2. Tråkigt. Stundvis intressant men för det mesta väldigt gäspningsframkallande.

Milk and honey av Rupi Kaur. Januari 2018:s bokklubbsbok. Ska skriva en recension på bokklubbsbloggen senare. Kan avslöja att den är bra. Väldigt bra. 

White monkey av Adrian Perera. Samma som ovanstående. Hamnar högt på betyglistan.

Nike av Caspar Eric. Mycket fin långdikt (läste den på danska) med intressant perspektiv och drabbande språk. Betyg 4. 

Hedda Gabler av Henrik Ibsen. Läste det här dramat för några år sedan och höstens omläsning gav många nya tankar och jag kände att jag var mer uppmärksam på symboliken och allt som hände mellan raderna. Njutningsfull läsning! Betyg 4. 

Guld av Victor Boy Lindholm. Läsvärd långdikt som kändes som en låttext. Tips! Läs den högt. Betyg 4.

Skåneradio av Ida Börjel. Ännu en långdikt. Mycket relaterbart tema med landsbygd vs. storstad. Sorglig och humoristisk. Betyg 4. 

 

Så jag kan väl konstatera att årets läsning har varit varierande med allt från deckare, ungdomsromaner, ljudböcker till poesi. Jag gick en kurs i långdiktsgenren på hösten vilket syns i läsningen. Är mycket tacksam för all poesi jag läst och ska absolut fortsätta med det. Ska också fortsätta att utmana mig själv att läsa sådant som jag kanske inte känner mitt dragen till. Det fina med att läsa olika genrer är att en kan bli förvånad och hitta nya favoriter. Aldrig trodde jag att jag skulle plöja en hel deckarserie, men det gjorde jag och jag uppskattade verkligen läsupplevelsen. 

30 läsupplevelser rikare. 57 % skrivna av kvinnliga författare. 

Malin Öhman
02.01.2018 kl. 12:00

På en annan plats någon helt annanstans

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?

Jag tog kandidatexamen i journalistik och firade med min fina familj. I februari flyttade jag och Oliver från studielägenheten till Rödbergen och jag började känna mig hundra gånger vuxnare. Jag började använda en bullet journal och fick äntligen lite mer koll på min tidsanvändning. I januari startade jag blogg tillsammans med bokklubben. Jag besökte också Tove Janssons ateljé (!!) och träffade Märta Tikkanen. 

Vilka länder besökte du?

I mars åkte jag på den årliga spouse offsiten med Olivers jobb, den här gången till Island. Det var så vackert att jag tappade andan gång på gång. Såg delfiner, valar, åt mycket fisk, klappade hästar och badade i varma källor.

I juli åkte Oliver och jag till Tallinn för första gången. Det var kanske den bästa resan vi gjort tillsammans. Sen återvände jag dit tillsammans med Linda i november. 

Är det något du saknade år 2017 som du vill ha år 2018?

Lite mer ro i sinnet för att kunna koncentrera mig på skolan och skrivandet. Och mer spontant kompishäng. Och gärna en sleepover med vännerna som vi pratat om så länge. 

Jag saknade också att bo på villan några dagar. Det gjorde jag för ett par somrar sedan och det var så skönt att vara ensam där i tystnaden och bara läsa och elda och andas. Jag önskar också att jag kan vara ledig mer i sommar. Den här sommaren försvann då jag mest jobbade kväll och var ledig två veckor. Så dumt att jobba när det äntligen är ganska härligt att bo i Finland. 

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Att jag tog min examen och började studera på magisternivå. 

Och din största framgång privat?

Att jag har kämpat så mycket för mig själv och min hälsa. Att jag aldrig har gett upp trots allt helvete jag gått genom med hudproblemen. Jag har inte bloggat så mycket om det på sistone men på mitt instagramkonto som handlar om min kortisonavvänjning kan ni se vilken förändring jag åstadkommit i år. Ska skriva ett utförligt inlägg om det här någon gång, då jag orkar och fått lite mer distans till allt.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och inredning.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2017?

Astrid S - vi er perfekt men verden er ikke det, I dreamed a dream (har spelat den på piano femhundra gånger), The sound av The 1975 (som jag fick se live i juni) och pinsamt nog en hel del One direction (vet inte vad som hände den där sommarmånaden när jag plötsligt började gilla Harry styles omåttligt mycket och var tvungen att lyssna på allt han någonsin sjungit).

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var gladare. Mycket gladare. Läste just upp frågan högt och Oliver svarade utan tvekan "gladare".

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit. Hört av mig till familjen och vännerna. Känner en evig otillräcklighet när det kommer till relationer och måste ständigt påminna mig att det är två personer om en relation. Allt ansvar ligger inte på mig. 

Jag har varit tvungen att fokusera på mig själv i år, för att må bättre och bli stark i mig själv igen. Och jag har lyckats bra med det. Men det här har nog lett till att jag har glömt bort många andra i stället och det är jag ledsen för. Men jag vet ändå att de finns kvar. Och att de som betyder något förstår mig. Jag tänker att det kommer med tiden också. Ju bättre jag mår, desto mer kan jag fokusera på andra.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?

Blev väckt av Oliver före han åkte till jobbet, gick på föreläsning och gick ut och åt hamburgare på kvällen. Efteråt träffade vi mina vänner på en bar.

Din högsta önskan just nu?

Att världen ska bli mer tolerant och fredlig. Att folk ska sluta hata så mycket och att ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg. 

Och så hoppas jag att #metoo och #dammenbrister kommer att åstsadkomma konkreta förändringar i samhället. Att beslutsfattarna faktiskt tar sig i kragen och gör något åt problemen i stället för att titta bort.

Vad fick dig att må bra?

Alla gånger mamma hälsade på mig. Att yoga. Att laga mat. Att kramas med Oliver och att gå på bio ensam. Egentid <3

Vem saknade du?

Familjen. Har haft så mycket hemlängtan i år.

Vad är du mest stolt över?

Att jag klarat av att ta mig hit. Att jag lyckades skriva kandidatavhandlingen trots hur dåligt jag mådde och att jag lyckats jobba och vara social trots att jag varit rädd och haft ångest. Känner mig så stark. 

 

Det har varit ett händelserikt år med mycket glädje och mycket ångest. Men det har varit ett bra år. Efter 2015 sa jag att 2016 skulle bli mitt år. Det blev det inte. Inget gick som jag ville. Jag mådde dåligt, huden var en katastrof och jag tog paus från livet några månader. Efter nyår förra året hände något. Jag bestämde mig för att inte fastna i det där hålet där jag befann mig utan att ta mig upp därifrån. Och vilken kamp det har varit. Har kämpat varje dag för att orka. Och trots att jag har mått dåligt i år också har jag blivit så mycket bättre på att hantera mina känslor och att prata om dem. Jag är så redo för 2018 och hoppas att allt fortsätter utvecklas till det bättre. Undrar var jag kan vara om ett år. Förhoppningsivs är jag på ett ännu bättre ställe då.

Malin Öhman
01.01.2018 kl. 14:04

2017

I morgon är årets sista dag. Det betyder att det är dags att sammanfatta året, säga tack och hejdå och sen blicka framåt. De här målen hade jag för år 2017.

1. Ta fler promenader, gärna en varje dag.

Inte varje dag men betydligt fler promenader tog jag. Och skönt var det. 

2. Gå till sängs tidigare och vakna tidigare. Är SÅ fruktansvärt dålig på det här.

Ehm jag är fortfarande ganska värdelös på det här men jag vill nog påstå att jag fått in en bättre sömnrutin än i fjol när jag ibland inte sov alls. Nu vaknar jag oftast bara en gång på natten. 

3. Spara mer pengar och shoppa mindre onödigt.

Skulle verkligen vilja säga att jag sparat en massa pengar men det är ca omöjligt när jag inte jobbar särskilt mycket och dessutom har börjat studera igen utan att få studiestöd eller bostadstillägg. Ska bli bättre på det här år 2018. Lovar.

4. Jobba så mycket jag orkar och var noga med att inte ta på mig för mycket.

Måste säga att jag verkligen har varit noga med att ha en bra balans mellan jobb och fritid. Det har inte alltid fungerat, ibland blir det stressigare perioder när allt krockar men jag försöker att alltid vara realistisk i min planering. 

5. Skriva klart kandin och ta examen! Heja!

Check!

6. Söka in till magisterutbildningen.

Check!

7. Bli antagen till magisterutbildningen. 

CHECK! 29 juli fick jag beskedet och hundra kilo stenar föll från mina axlar. 

8. Tillbringa mer tid med vännerna.

Jag vill tro att jag har varit relativt duktig på att hänga med vänner. Men jag kan definitivt bli bättre på att höra av mig och ta mig tid för dem.

9. Ha mer kvalitetstid med Oliver (alltså inte bara stirra på en skärm tillsammans).

Ja och nej. Vi hänger nog mest framför någon serie men vi har också gjort en massa annat roligt. Går ändå att förbättra ännu mer.

10. Läsa fler böcker.

Check! Har läst mer överlag och också läst mer varierad litteratur än jag brukar. 

11. Läsa klart påbörjade böcker.

Har definitivt blivit bättre på det här, men jag har som regel att om en bok inte känns bra efter att jag läst halva så behöver jag inte läsa vidare, tycker att livet är för kort för att läsa litteratur jag inte gillar. Men i år har jag faktiskt läst ut alla böcker jag påbörjat, förutom ett par ljudböcker som inte fallit mig i smaken.

12. Skriv mer. Skriv skriv skriv.

Check!

13. Blogga oftare.

Nja. Är ju en periodare av stora mått och efter flera identitetskriser och tankar att helt lägga ner bloggen känner jag åter igen hur det kliar i fingrarna.

14. Spela mer piano.

JA! Har spelat nästan varje dag sedan jag fick pianot förra julen. Bästa julklappen någonsin.

15. Skär ner ännu mer på köttkonsumtionen. Äter ju knappt rött kött alls men kyckling borde jag äta mer sällan.

Check! Har ätit veganskt/vegetariskt största delen av året men har ätit mer varierat på sistone. Här finns alla inlägg jag skrivit om mat!

16. Dricka en grön smoothie varje dag

Uppnådde nästan det här ändå. Med några undantag såklart. Men åt överlag en massa frukt och grönsaker och var till och med rawvegan under en period på sommaren. 

17. Var snäll mot mig själv! 

Jag har i alla fall varit snällare. Har tagit hand om mig själv, låtit mig må som jag mår. Gått hos psykolog. Varit ärlig mot mig själv och andra och tyckt lite synd om mig själv ibland. Som det ska vara. Är ändå alldeles för hård mot mig själv ibland men jag jobbar på det.

 

 

I stort sett har jag uppnått de flesta av mina mål. Det jag vill satsa på år 2018 är min hälsa, mitt skrivande, min ekonomi och mina relationer. Jag vill att 2018 ska bli lite roligare. Att jag ska ha kul och njuta och ta tid för det som är viktigt. Det här är mina mål för år 2018. 

 

  • Skriv. På riktigt. Min plan är att ha åtminstone en, gärna två, dagar per vecka som jag bara skriver. 
  • Gå i terapi när jag känner att jag orkar eller behöver.
  • Fortsätt äta hälsosamt. Ät veganskt och sockerfritt till största delen. Men var inte för strikt och stressa inte för maten. 
  • Ta tid för vänner och familj. Hör av dig mer.
  • Spara mer. Börja bostadsspara. Spara till resan. Tänk över alla köp tre dagar. Håll bättre koll på matkostnaderna.
  • Fortsätt yoga och meditera.
  • Lär dig spela ett svårt pianostycke.  
  • Gå ut och dansa oftare.
  • Gå på teater.
  • Prioritera läsning. 
  • Fortsätt med matlådor. Ät inte ute lika ofta.
  • Sälj det du inte behöver på loppis eller ge bort.
  • Åk på en resa med Oliver på hösten.
  • Åk hem till Österbotten lite oftare. 
  • Säg nej ibland. Men våga säga ja också. Var ärlig mot dig själv och andra.
Malin Öhman
30.12.2017 kl. 16:30

Vörå under snötäcket

Jag önskade mig en vit jul i år. Och snön kom. Jag körde långsamt på oplogade vägar. Jag lekte kurragömma med Dolce i skogen. Jag sopade trappan. Jag stod mitt i skogen och lyssnade på tystnaden. Tänkte att det var länge sedan jag upplevde en sån här tystnad. Och att det är första gången på länge om den inte känns öronbedövande, utan välkommen. Som en gammal vän. 

I dag åker jag hem till Helsingfors. Mitt andra hem. Längtar efter att städa bort julen. Att äta veganskt och sockerfritt igen. Att skriva och spela piano och läsa. Att träffa vänner och sen börja studera igen om några veckor. Börja ett nytt år helt enkelt. Men jag lämnar som vanligt Vörå med en liten klump i magen. Det är så mycket som kan vara svårt med att vara hemma i Vörå. Så mycket som har förändrats och jag inser varje gång att det blir svårare att gå in i rollen som barn när jag är van att bestämma allt själv. Men det är också befriande och skönt att bara vara. Att inte ha så mycket ansvar. Att kunna smyga in till mamma på morgonen och ligga bredvid henne i sängen och bli kramad riktigt hårt som bara mamma kramar. Det gjorde jag ju aldrig när jag bodde hemma.

Tänk att det snart är sex år sedan jag flyttade.

Malin Öhman
28.12.2017 kl. 12:00

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com