Du är mitt uppe i livet men nere på gatan

 photo 2016-12-10 04.33.29 1_zpsrycfqaml.jpg

 photo 2016-12-10 04.33.22 1_zpslvo2zp3r.jpg

 photo 2016-12-10 04.33.19 2_zpsnwir5wms.jpg

 photo 2016-12-10 04.33.16 1_zpsxd4a9mvk.jpg

 photo 2016-12-10 04.33.23 1_zps7z51tcfx.jpg

 

Det är ganska fint i mina hoods ändå. Fast just nu längtar jag bara härifrån. Vill flytta bort från vår studielägenhet, till något större. Närmare centrum. Närmare alla vänner. Närmare caféer och människor. Andra människor än barnfamiljer. 

Hästar är nice liksom men gud vad jag längtar till mer livfulla kvarter. 

Vi går på några visningar nu och leker med tanken att betala 1000 euro i hyra i stället för 600 men det känns så skrämmande. Varför är det så dyrt i Helsingfors.

Malin Öhman
Publicerad 07.01.2017 kl. 15:30

2017

Det är ett nytt år! Jag är väldigt förväntansfull inför det här året faktiskt. Jag älskar årskiften och känslan av att börja om på nytt som det för med sig. 

Jag har en del mål för 2017 men jag är ändå försiktig att lägga upp för ambitiösa mål just nu. 2016 har varit ett väldigt tungt år för mig och jag börjar äntligen hitta tillbaka till en någorlunda stabil tillvaro, men jag får fortfarande rejäla bakslag ibland och vissa dagar vill jag ingenting. Men för det mesta mår jag okej och känner mig positiv. Jag är så redo för 2017. 

 photo 2017-01-03 10.19.23 1_zpsaat4pppi.jpg

 

Mina mål:

  • Dricka en grön smoothie varje dag.
  • Ta fler promenader, gärna en varje dag.
  • Gå till sängs tidigare och vakna tidigare. Är SÅ fruktansvärt dålig på det här.
  • Jobba så mycket jag orkar och var noga med att inte ta på mig för mycket.
  • Spara mer pengar och shoppa mindre onödigt.
  • Skriva klart kandin och ta examen! Heja!
  • Söka in till magisterutbildningen.
  • Bli antagen till magisterutbildningen. 
  • Tillbringa mer tid med vännerna.
  • Ha mer kvalitetstid med Oliver (alltså inte bara stirra på en skärm tillsammans).
  • Läsa fler böcker.
  • Läsa klart påbörjade böcker.
  • Skriv mer. Skriv skriv skriv.
  • Blogga oftare, det är ju roligt!
  • Spela mer piano.
  • Skär ner ännu mer på köttkonsumtionen. Äter ju knappt rött kött alls men kyckling borde jag äta mer sällan.
  • Var snäll mot mig själv! OBS viktigaste av allt.
Malin Öhman
Publicerad 06.01.2017 kl. 16:00

Nyårsafton

 photo 2017-01-03 10.19.30 2_zpsradz3cc2.jpg

 photo 2017-01-03 10.19.28 3_zpsybwm1nbs.jpg

 photo 2017-01-03 10.19.27 1_zpsh36fznt4.jpg

18.40 på nyårsafton steg vi in genom dörren hos Axel och Louise i Berghäll. Vi dukade upp med bland annat foccaccia, sallad, laxcheesecake och räk-mango-avokadosalsa. Underbart gott var det. Efter maten var det dags att utse årets stalker genom ett Instagramquiz som värdparet hade förberett. Kanske det roligaste quizet ever. Konstigt nog hade jag sämst koll på andras instagramuppdateringar under året som gott. Vinnaren var Kevin, som bara laddat upp fem bilder under hela 2016. Sneaky Kevin. 

 photo 2017-01-03 10.19.25 1_zpsirr1gcsu.jpg

 photo 2017-01-03 10.19.24 3_zpszfshsn5y.jpg

Efter flera timmar av spel och prat och paus på innergården var det dags att gå ner till vattnet för att se på fyrverkerierna. Det blev lite stressigt som vanligt men tre minuter före tolvslaget kom vi småspringande till folksamlingen, skumvin hälldes upp i plastmuggar och vi hann säga våra nyårslöften högt innan det blev kramar och kyssar hit och dit. Som det brukar bli.

 photo 2017-01-01 10.00.01 6_zpsd5rzfudr.jpg

Mitt gäng alltså.

 photo 2017-01-01 10.00.01 5_zpsubxwquym.jpg

 photo OI000146_zpsayujp6ii.jpg

 photo 2017-01-01 10.00.00 1_zps0enqlqz6.jpg

 photo 2017-01-01 09.59.54 2_zpszl2sfkrp.jpg

 photo 2017-01-01 09.59.53 1_zpsnxf6j2fa.jpg

 photo 2017-01-01 09.59.55 1_zps8v0ze2o1.jpg

 photo 2017-01-01 09.59.58 1_zpsplkkekhv.jpg

 photo 2017-01-01 09.59.57 1_zpsvcxmhiwp.jpg

*försöker ta pussbild tio gånger och misslyckas varje gång*

 

2016 alltså. Vilket dåligt år. Nu lämnar vi det bakom oss.

Malin Öhman
Publicerad 05.01.2017 kl. 20:01

När vi bokklubbade en decemberkväll

 photo 2016-12-09 02.26.25 1_zpsm2omdsvb.jpg

 photo OI000046_zpsdmm8d4cu.jpg

Världens bästa bokklubb träffades på Bar Favela i torsdags. Alltså lyckan när en får krama om de här tjejerna och prata om litteratur i flera timmar <3

 

 photo OI000043_zpsvb18p3pt.jpg

 photo OI000050_zps1kyqcf8g.jpg

 photo OI000075_zpszs2c3dqk.jpg

 photo OI000058_zps4ydwfsma.jpg

 photo OI0000591_zps0b6jdq9z.jpg

 photo OI000041_zpsxguw4wtn.jpg

Vi hade den bästa diskussionen hittills. Vi hade läst Flickorna av Emma Cline och den var så underbart bra. Jag hade tänkt skriva en recension om den men Kanelis inlägg om boken var så fulländat att det bara skulle vara överflödigt. Jag älskade språket, detaljrikedomen och skildringen av hur det är att vara 14-årig flicka. Så träffande beskrivet och en så väl avvägd berättelse. Den fick 4,75 i betyg av oss, alltså högst hittills. Läs den! Nu!

 

 photo 2016-12-09 02.26.45 1_zpsosex2ulh.jpg

 photo OI000040_zpsqvgg8med.jpg

Vi tyckte att likheten mellan tjejen på omslaget och Kaneli var slående. Ännu bättre jämförelsebild här.

 

 photo OI000063_zpsfbee0mtj.jpg

Vi pratade i många långa timmar om knäppa kommentarer vi fått av killar, medelålders män och deras läsvanor och sen namngav vi äntligen vår fantastiska lilla klubb innan vi drog på oss våra varma jackor och kramades hejdå för den här gången. 

Malin Öhman
Publicerad 10.12.2016 kl. 17:49

Vörå

 photo 2016-11-14 08.23.23 1_zpssd69zdco.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.25 1_zpsecnjuubk.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.26 1_zpsmjaovo4h.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.36 1_zpsp14erili.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.39 2_zpsbwbxbpup.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.45 1_zpsbkuppaha.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.48 1_zpsjffp7xvl.jpg

 photo 2016-11-14 08.23.52 1_zps26jrusdy.jpg

 photo 2016-11-14 08.20.00 1_zpsfxr5z3od.jpg

 photo 1_zps6iaruxty.jpg

 

Just nu befinner jag mig i ett snöigt Österbotten. Jag sitter i soffan insvept i en filt med stickade sockor på mina ispinnar till fötter och dricker ingefärste. Jag har just kommit in från dagens promenad med vovven. Det är så mysigt att vandra omkring på de folktomma vägarna tillsammans men efter en liten stund blir det KALLT, främst i ansikte, händer och fötter. Pälsjackan håller mig varm men tårna är iskalla vad jag än drar på fötterna. 

Oliver åkte tillbaka till Helsingfors i går men jag stannar kvar lite längre. Går på promenader, dricker kopiösa mängder te, läser, stickar, andas djupt och ser på film medan Dolce snarkar vid fötterna. 

Malin Öhman
Publicerad 15.11.2016 kl. 15:20

Frukosttips: muggkaka

 photo 2016-11-08 12.21.48 1_zpsilu7wexv.jpg

 photo 2016-11-09 01.36.49 1_zpspchmptv9.jpg

 

Min senaste matobsession är muggkaka. Som ni vet är jag en flitig förespråkare av bovetegröt men efter att ha ätit det till frukost och mellanmål i mer än ett år är det trevligt med lite variation. Och på senaste tiden har jag infört lite mer frukt i min diet (banan <3) och då är muggkaka perfekt.

Grundingredienserna är bara boveteflingor (ca 1-1,5 dl), 1 krm bakpulver och vätska. Jag brukar ta hälften vatten och hälften hirsmjölk och jag gissar att det går åt ungefär 1,5-2 dl vätska. Det blir bäst om smeten är åt det lösare hållet, annars blir det lätt för torrt. 

Muggkaka går att variera i en oändlighet. Mina favoriter är att blanda i vaniljpulver, kardemumma, banan och blåbär eller banan och kakao. 

Sen är det bara att grädda i mikron i två minuter och stjälpa upp på ett fat (eller äta direkt ur muggen) och toppa med bär, banan, äppelmos eller chiapudding. Så gott.

Malin Öhman
Publicerad 11.11.2016 kl. 17:52

Söndag till tisdag

 photo 2016-11-06 08.21.54 1_zpstpgn45ik.jpg

Jag startade söndagen med en brakfrukost. Jag hade sovit uselt på natten och huden var inte på min sida så jag behövde något gott för att rycka upp mig. Chiapudding med gurkmeja, blåbär och banan, fröknäcke med massor av basilika och min dagliga gröna smoothie/juice. Jag börjar alltid dagen med att mixa ihop till exempel citron, havtorn, spenat, sallad, gurka, äppel och ingefära. Supergott och nyttigt!

 

 photo 2016-11-06 08.21.56 2_zpsepu5sw5g.jpg

Vår balkong är så mysig just nu. Fattar fortfarande inte att det liksom har gått och blivit vinter här? Känns väldigt tidigt med snöstorm i november. Men i stället för att låtsas som att en klarar sig med höstjackan bestämde jag mig för att det är dags att inviga vinterjackan. Problemet är att alla mina vinterjackor är på tok för stora. Jag har ju gått ner rejält med vikt så jag drunknar i alla mina jackor. Oliver frågade om jag ville ta en sväng in till stan och gå på jackjakt. Ja tack sa jag.

 

 photo 2016-11-06 08.21.53 1_zps8xw4tshu.jpg

Efter flera timmar på stan hittade vi båda varsin varm och mysig och skön jacka.

 

 photo 2016-11-06 08.21.52 1_zpsfz4s5mcg.jpg

Vi pausade med kaffe (han) och glass (jag). Kände mig så fuskig, jag äter ju inte socker vanligtvis men jag ville unna mig något smarrigt. Och det var värt det kan jag tala om. Jag tog vanilj och blåbär-kanelsmak. Fantastiskt.

 

 photo 2016-11-06 08.21.50 1_zps9nh9dwns.jpg

 photo 2016-11-08 05.50.13 1_zpscaybjvme.jpg

 photo 2016-11-08 05.50.15 1_zpsm8qwfhqb.jpg

 photo Namnlost-1_zpspcoukmow.jpg

I dag har varit en bra dag. Jag har haft lite mer energi än vanligt. Orkade gå ut på en promenad på eftermiddagen (mest för att testa min nya jacka) och det var så vintrigt och fint ute.

Min jacka är förresten perfekt. En svart fuskpälsjacka med huva och hög krage så en behöver inte använda halsduk. Det är bara att knäppa kragen och stänga kylan ute. Nu är jag redo för vintern. 

Malin Öhman
Publicerad 08.11.2016 kl. 21:36

Hösten blev vinter medan jag blundade

Medan jag satt inne på soffan och huttrade och försökte få klumpen i magen att krympa hade nästan alla löv fallit av träden. 

2016-11-02 05.35.15 1

Jag minns att jag tittade ut på de nakna trädtopparna en dag och att de kändes främmande. Sist jag såg dem var de fulla av färgsprakande gula och röda löv. 

Då gick jag ut.

Tillsammans med Oliver och min nya kamera som jag fick i födelsedagspresent. Kan inte beskriva hur jag älskar den. Efter flera år av mobilbilder har jag äntligen en bra kamera som är lagom storlek. Jag har ju en systemkamera som är på tok för stor för att släpa med sig så min nya Olympus pen e-pl8 är perfekt. Vi lär ännu känna varandra. Men första intrycket är mycket lovande.

2016-10-24 12.53.05 1

2016-11-02 05.35.12 2

2016-11-02 05.35.12 1

Nu är det vinter. Snön ligger kvar på marken och jag älskar det. Jag längtar redan till julen och i dag piffade jag upp balkongen med ny utebelysning så myskänslan är hög. 

2016-11-04 07.10.19 1

Malin Öhman
Publicerad 04.11.2016 kl. 19:35

Helveteshösten

För det första. Jag är så glad att det trots min obefintliga förmåga att producera blogginlägg fortfarande finns en hel hop människor som klickar in sig här varje dag. Tack!!

För det andra. Jag har haft en helveteshöst. Tanken var att jag skulle vara en supermänniska och jobba, gå på skrivkurs, hänga med vänner, läsa böcker och producera en kandidatavhandling. Det blev inte så. 

Pappa blev sjuk, vilket påverkade mig så mycket. Det var ett slag i magen och jag gick omkring dubbelvikt i flera veckor. Sakta har jag vecklat ut mig själv och nu står jag nästan rakt igen. Pappa mår bättre, inte bra ännu, men mycket bättre än när han var på sjukhuset. 

All stress ledde till mer hudproblem. Som ni vet kämpar jag med Topical steroid withdrawal (kortisonavvänjning) och så försöker jag läka min inflammation i tarmen. Det är en ständig kamp och den här hösten har varit HEMSK. Jag pratar öppna vätskande sår på hela överkroppen. Djupa sprickor i ansiktet. Röda hud. Jag sov inte en ordentlig natt på flera veckor. Såg på netflix hela natten för att distrahera mig från den kliande huden. Gick inte utanför lägenhetsdörren. 

Nu mår jag äntligen lite bättre. Inte ens i närheten av bra, men mycket bättre än när det var som värst. Varje dag orkar jag mer. Varje dag vågar jag anstränga mig mer. 

Jag har inte jobbat. Jag har inte läst. Jag har inte träffat några vänner (förutom Alexandra som hört av sig hela tiden och besökt mig och tröstat mig. Tack älskade du). Har inte ens tänkt på att kanske öppna dokumentet vid namn kandidatavhandling.

Men vet ni vad? Det är okej. Det är mer än okej. Det kommer att ta lite längre för mig att bli klar från skolan. Jag kommer inte vara nummer ett på inhoppslistan på hbl och jag kommer inte att ha läst bokklubbsboken. Men jag kommer att må bra. Och det är allt som betyder något just nu. 

Jag kommer att må bra. 

Malin Öhman
Publicerad 04.11.2016 kl. 19:21

23

Jag fyllde år i tisdags. 23. Jag föreställer mig alltid att jag ska ha en perfekt födelsedag. Ni vet, en sådan där pirrig dag när det verkligen känns att det är ens egen speciella dag. Det var rätt länge sedan födelsedagspirret infann sig, men jag hoppas på det varje år. 

Men inte i år. 

I år blev födelsedagen inte som planerat. Jag hade tänkt mig att väckas med frukost på sängen hemma i Helsingfors, öppna något paket och sen ha en mysig dag för mig själv och sen träffa mina närmsta vänner på någon pizzeria på kvällen. I stället hade jag ångest största delen av min födelsedag. 

Min pappa är sjuk. Sjuk som i patient på sjukhus. Han har varit dålig länge men ändå klarat av att vara hemma. Nu är smärtorna så kraftiga att han är tvungen att vara på sjukhus i Vasa. Och jag hatar det. Jag hatar att han är sjuk. Och jag hatar att ingen vet något. Att jag inte kan göra något. 

Värst var det ändå när jag var i Helsingfors och Linda informerade mig om läget varje dag. Hon ringde mig och kokade av ilska och skakade av rädsla. Och jag kunde bara sitta där en evighet från henne och försöka kväva min ångest. Nu har jag varit i Österbotten nästan en vecka och jag har besökt pappa på sjukhuset nästan varje dag. Jag avskyr sjukhus. Nålar, blod, sjuka människor. Och mitt i all sjukdom och svaga människor med tomma blickar ligger min pappa. Min pappa som brukar vara så stark och lyfta upp mig i sin famn varannan fredag när jag rusade fram till honom med min för stora ryggsäck.

Pappa.

Först kände jag inget. Sen kände jag allt. Den här veckan har jag gråtit varje dag och haft kramp i magen av blotta tanken på att något ska hända pappa. Min hud är röd och vid minsta lilla ångesttanke river jag upp alla sår och lämnar armarna blodiga. Nätterna är kilometerlånga. Maratonlånga. Jag andas djupt men benen är spända. Tänderna gnisslar. Klockan är för lite.

Födelsedagen kom och gick. Mina vänner önskade mig en fin dag. De frågade en efter en hur jag mår. Visade hur mycket de bryr sig. Med sorg kommer också glädje. Mitt i allt det svåra och jobbiga finns det finaste man kan önska: människor som bryr sig. Som finns där när livet inte går som man vill. 

Det spelar ingen roll att jag inte fick en perfekt födelsedag. Jag fick tillbringa tid med min fina pappa. Jag fick visa att jag bryr mig. Jag fick bli kramad och tröstad av min mamma. Jag fick gå på långa promenader och lyssna på tystnaden och plötsligt, omgiven av åkrar och krispig höstluft, kunde jag, om än för en minut, känna mig glad.

Malin Öhman
Publicerad 13.10.2016 kl. 21:27

Malin Öhman 23 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Läser, skriver, lagar sjukt god mat, puffar kuddar, bokklubbar, spelar piano, pratar för mycket, badar för ofta och dricker en liter te per dag.

I den här bloggen delar jag med mig av färgklickarna i min vardag. 

malinohman1@gmail.com