En outfit från Tallinn

Här ser ni en veldig fornøyd jente utanför en fin dörr i Tallinn. Varför ser inte alla dörrar ut så här? Och varför matchar en inte alltid sina kläder till dörrar? Mycket bra koncept om ni frågar mig.

Malin Öhman
03.08.2017 kl. 16:00

Sommarsemestern i Tallinn

Tallinn alltså. Vi steg på båten tidigt på morgonen och önskade att timmarna på den sunkiga båten skulle gå snabbt. Vi checkade in på vårt hotell och slängde oss i sängen en stund innan vi började utforska staden. Vi bodde på Hotell Palace precis utanför gamla stan och jag kan verkligen rekommendera hotellet. Sjukt bekväma sängar, riktigt god frukost med många alternativ och supertrevlig personal.

Tallinn var magiskt. m-a-g-i-s-k-t. Jag har aldrig varit i Tallinn tidigare, vi var i Riga för två år sen och gillade staden väldigt mycket, men Tallinn var ändå snäppet vassare. Bättre mat och kändes lite mer väst än Riga. 

Hemligheten bakom en lyckad stadssemester: ta pauser på hotellrummet ibland. En blir ju trött av att sitta på caféer också och hela tiden vara omgiven av människor så att slänga sig på sängen emellanåt är nödvändigt för att orka gå omkring och upptäcka. 

Andra dagen vaknade vi till strålande solsken. Efter frukosten vilade vi lite på maten och tog selfies i morgonsolen och sånt som en måste göra ibland.

Vi gick ut på jakt efter en musikaffär där Oliver sett att det skulle finnas en perfekt rosa gitarr som han letat efter hur länge som helst. Två ryska killar ägde affären och de tyckte att vi var så konstiga som ville ha en rosa gitarr. Efter en god stund hittade de gitarren längst bak i lagret, någon hade köpt den men den hade aldrig blivit hämtad, så vi fick den i stället. Alltså Olivers ögon när han spelade på gitarren </3

Vi åt lunch på Must puudel. Hit ska ni gå om ni är Tallinn. Mysigt ställe med snygg inredning och supergod mat. Jag åt en quinoasallad med marinerade grönsaker och getost. 

Det har nog aldrig varit så här enkelt att vara allergisk eller följa en diet när vi har rest. Tallinns matkultur är verkligen on top just nu. Överallt kryllar det var trendiga caféer där chiapuddingar och raw food finns på menyn. Oftast är det utmärkt vad som är glutenfritt och veganskt och om rätterna innehåller nötter. Meget godt Tallinn. Det är dessutom mycket billigare att äta i Tallinn än i Finland. Jag passade till exempel på att köpa glutenfria energibars på bovete, amaranth, dadlar och pepparmint för 1,5 styck, något som hade kostat minst tre euro i Finland. Salladen på Must Puudel kostade 8 euro, vilket var lite dyrare än på många andra ställen (till exempel F-hoone serverar lunch för ca 4 euro!). 

Malin Öhman
02.08.2017 kl. 20:39

Dunkande hjärtan klockan kvart över fem

I lördags var jag så glad. Det var min sjunde jobbtur i rad och Tintin och jag hade för en gångs skull turer samtidigt. Jobbdagen gick fort och vi pratade hela dagen <3 Efter jobbet traskade vi iväg till Why join the navy when you can be a pirate (alltså gillar roliga namn på barer men det där namnet är för långt) och träffade finaste gänget. Där satt vi i många långa timmar medan solen gick ner. Det spelades Prince och vi sattdansade och tappade glas i marken och kindpussades och skrek i mun på varandra för att överrösta musiken. När klockan blev tre (?, vem vet) var vi på väg vidare till någon annan bar och jag kände att jag egentligen borde gå hem och sova, skulle trots allt jobba dagen efter. Men jag ville inte att natten skulle bli morgon. Så jag följde med en bit. Tills en fågel sket på mig. Då vände jag om. Tog det som ett tecken.

Malin Öhman
12.07.2017 kl. 20:58

Nu då?

Den åttonde juni kom dagen jag så många gånger tvekat om den någonsin skulle komma. Jag fick min examen i journalistik. Var glad som ett litet barn och kände extrem lättnad. Äntligen. Det tog rätt länge för mig att bli klar, men jag har så tunga år bakom mig att det är ett mirakel att jag överhuvudtaget har orkat studera. Och då har jag jobbat på samma gång.

När jag började studera journalistik kände jag ganska snabbt att det kanske inte var helt min grej. Jag var livrädd under min första praktik, ogillade att ringa åt främmande människor och hatade att göra gallupar på stan med en otålig fotograf som inte hade tid för några tvekande kontaktförsök. 

Men jag blev bättre. Till slut var det inte längre hemskt att ringa folk och frasen "Hej, det här är Malin Öhman från Vasabladet" flög ur min mun. Jag skrev snabbt och bra och jag gillade verkligen reporterjobbet.

Nu har jag jobbat som layoutjournalist i ett och ett halvt år. Det är enformigt och rentav tråkigt ibland, men för det mesta trivs jag med att få text och bild att se snyggt ut i tidningen. Jag saknar ändå att skriva och att själv få skapa det som dyker upp i tidningen. Jag minns hur stolt jag brukade känna mig när tidningen damp ner på hallmattan på morgonen och jag såg slutresultatet av det jag skrivit. Det är inte samma känsla att göra layout då jag inte får samma relation till texten som om jag skrivit den. 

Jag kan också sakna att prata med folk. Kontakten med läsarna, att träffa så många olika människor varje dag och lära sig så mycket nytt. Det var spännande. Utmanande och stressigt, men spännande. 

För ett par dagar sedan fick jag beskedet att jag blivit antagen till magisterutbildningen i nordisk litteratur och nordiska språk. Jag kan inte ens beskriva vilken lycka och lättnad jag kände. Jag var så säker på att jag inte skulle bli antagen. Alla sa "det är klart att du slipper in" men jag kände i mitt hjärta att det inte skulle fungera. Att jag inte var bra nog. Men jag kom in. Jag klarade det. 

Jag försöker komma på vad jag egentligen vill göra, vad jag vill jobba med. Men jag har ingen aning. Kanske hittar ni mig i något gymnasieklassrum om några år. Kanske sitter jag och läser manus eller kanske springer jag omkring och intervjuar folk på gatan i Helsingfors. Jag vet inte. Och jag tror inte att jag måste veta. Just nu tänker jag bara vara glad att jag får fortsätta studera det jag verkligen gillar: litteratur och språk. 

Det kommer bli så kul.

Malin Öhman
03.07.2017 kl. 18:35

Nystart

I gårkväll när vi skulle gå och lägga oss satt Oliver och jag och bläddrade igenom mitt bloggarkiv. Det skar i hjärtat när jag såg hur få bilder som finns kvar. Eller, bilderna har jag ju kvar, på min externa hårddisk ligger de i tryggt förvar, men man glömmer lätt hur fantastisk en blogg är. Det är en dagbok över mitt liv, där jag har samlat bilder och berättelser och utan bilderna känns texterna platta. Som tur fanns en del kvar, och vi fick oss många skratt när vi såg tillbaka på 2011 och vår första sommar tillsammans. Fint att ha det sparat ändå. 

Men det skulle ta mig så otroligt länge att söka upp alla bilder, ladda upp dem på nytt och länka om dem. Kanske orkar jag göra det någon dag. Kanske inte. 

Jag väljer att se det här som en nystart. 

 

Malin Öhman
03.07.2017 kl. 18:28

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och går på nattpromenader.

 

malinohman1@gmail.com