Dan före dopparedan

23.12.2017 kl. 10:08

Det är jul. Jag sitter i skrivande stund i Vörå vid köksbordet och dricker mitt morgonte. Bara ljusstakar och julgransbelysningen lyser upp rummet. Jag har pyjamas på mig och tänkte fortsätta med det resten av dagen. Ska ändå bara vistas i köket. Att gå ut lockar inte riktigt i dag då det är snöstorm ute.

De senaste dagarna har jag mest stått i köket, planerat mat, handlat mat, ätit. Julklappsshoppat med mamma. Träffat pappa och ätit middag. Gått på julkonsert. Ätit godis.

Min nya favorit är aprikoser doppade i vitchoklad garnerade med gojibär och kokos. 

Jag äter ju vanligtvis inte socker och äter ytterst lite kött men nu till julen tänjer jag lite på gränserna och känner efter vad min kropp klarar av. Och hittills har allt gått bra. 

Vitchokladtryffel med limesmak och kardemumma är en favorit i familjen sedan många år tillbaka så den är obligatorisk. Och väldigt beroendeframkallande. 

I dag fortsätter bakandet och jag ska laga nyttigare julgodis på dadlar i stället för socker. Jag ska också göra en glutenfri limpa, två veganska gratänger, solrosbollar och rödbetsbollar i stället för köttbullar, ärthummus och även en laxröra. Huh. Tur att jag har hjälp av mamma och Oliver. Jag tycker ju om att laga mat så det ska nog gå. 

I år känns julen så annorlunda än i fjol. Jag mådde extremt dåligt då. Hela förra hösten egentligen och jag tänkte oavbrutet på min hud. Kunde inte tänka. Kunde knappt andas. Allt var bara panik och vätskande eksem och sömnlösa nätter. Så det finns inte en enda bild från förra julen. Allt passerade i en dimma. Därför känns årets jul så känsloladdad. Jag vill att allt ska bli perfekt och det blir det ju såklart inte men en del av mig är så ledsen och full av sorg över allt jag missat sedan jag började med kortisonavvänjningen sommaren 2015. Det är så galet länge sen nu och jag har kommit så långt.

Ändå kan jag inte förstå hur långt jag har kommit. Det fanns dagar när jag inte kunde se mig i spegeln, en period när jag inte sov alls, dagar då jag höll allt inom mig och tvingade mig ut i världen trots att jag hade gråten och paniken i halsen varje sekund. Nu klarar jag mig så bra. Huden är inte helt läkt ännu och jag har ärr kvar som jag måste leva med men det är hundra gånger bättre än det har varit. Och det är jag så tacksam för. 

Jag är så tacksam att jag har klarat mig igenom det här helvetet, för jag kan verkligen uppskatta livet mer nu. Jag uppskattar varje stund jag får med familj och vänner när jag inte behöver sitta och anstränga mig för att höra vad de säger eller försöka hålla in gråten eller försöka att inte klia kokhet hud som gömmer sig under tajta kläder. Jag är så oerhört tacksam för att jag mår så bra som jag gör nu. Och att jag får en jul som jag kan minnas utan att det känns som ett slag i magen. 

Malin Öhman
Kommentarer (4)
Skriv siffran 6 med bokstäver:
I morgon åker jag o Fifi till Ähtäri
God Jul
❤❤❤❤
P24.12.17 kl. 02:27
Igår var en helt lång dag. Vi tillbringade hela dagen i köket. Hoppas nu alla tycker det är gott????Nu får vi se fram emot ikväll då vi får vara tillsammans. Tack Malin för att du fixat mat o godis! Tack Oliver för att du hjälpt till!
Mamma24.12.17 kl. 09:15
Oj, min smiley blev till frågetecken?
Mamma24.12.17 kl. 09:16
Vau, va fint med nejlikor
Mamma05.01.18 kl. 11:43
Tack! Jag började måla igen och tänkte att de skulle bli fina på bloggen. Lite vårigt :)
05.01.18 15:39

 

Malin Öhman

kontakt: malinohman1@gmail.com