Himlar över Helsingfors ... och lite ångest på det

09.01.2018 kl. 22:00

Efter att inte ha sett solen i Helsingfors på en evighet har de senaste dagarnas hustak som badat i solsken och rosa skimmer känts absolut magiska. Jag har gått på långa promenader tills jag inte längre känt nästippen och sett hur solen har omfamnat byggnader och klippor och ledsna träd. 

Mest har jag tänkt. Varit ganska orolig och nedstämd, men ändå glad och förväntansfull. Jag njuter av att inte vakna med ångest längre och utan att tänka på min hud direkt jag vaknar. Tänk att kunna sova en hel natt utan att vakna. Trodde aldrig att jag skulle uppleva det igen. Jag har så mycket energi och ändå en oro i kroppen som inte vill försvinna. Ska stanna i den känslan nu. Försöka tänka att det inte är farligt. Att känslor inte är farliga. De kommer och går och att grubbla och oroa sig leder ingenstans. 

Jag träffade Evelina på Moko market över en tekopp i dag. Evelina agerade psykolog och lät mig älta över min nya ostadiga jobbsituation och ekonomiska oro med mera med mera. Jag kände mig som om jag befann mig mitt i en (dålig) parodi av ett Girls-avsnitt och att Ray vilken sekund som helst skulle dyka upp och fylla på Evelinas kaffekopp och säga något bittert om mitt tvångsmässiga förhållande till instagram. 

Det känns som att jag levt i ett Girls-avsnitt i flera dagar faktiskt. Som i går när jag satt i badkaret och var bitter och saknade mina vänner och saknade förståelse och bekräftelse och förde en lång monolog till Oliver om allt som känns just nu och avslutade med den blygsamma frågan "när ska världen förstå hur jävla bra jag är?". Eh vi kanske lämnar det där.

Malin Öhman
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Tittar in lite nu som då, fascineras över dina genomtänkta inlägg och nytänkande frukostval. Fnissade till när jag läste det sista stycket, kan riktigt se framför mig hur du bittrar dig i badet i äkta Girls-stil! Och pinsamt nog kände jag igen mig i din fråga hahaha. Jag tänker likadant när dejter/kompisar/lärare inte inser min (inbillade?) storhet. Skulle vilja hänga nån gång men det är ju av geografiska skäl lite svårt! Men kram
Rebecka S06.02.18 kl. 22:33
Vad roligt att höra av dig Rebecka! Vill också hänga. Hör av mig nästa gång jag är på lite närmare avstånd. Kram!
07.02.18 15:33

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och går på nattpromenader.

 

malinohman1@gmail.com