Fyra filmtips

Publicerad 13.01.2018 kl. 11:38

Jag har sett så många bra filmer på sistone och helger är ju perfekta för biobesök eller soffhäng. Här kommer fyra tips på sevärda filmer. 

bildkällor

Call me by your name (2017) är regisserad av Luca Guadagnino (efter det här kallad geni av mig) och filmen är baserad på romanen med samma namn skriven av André Aciman, som ligger högst upp på min måste läsa-lista.

Filmen utspelar sig i norra Italien sommaren 1983, där 17-åriga Elios familj bor i ett vackert gammalt hus med otroliga landskap runt omkring. Den amerikanska studenten Oliver ska bo hos familjen under sommaren för att vara Elios pappas forskarassistent. Och så blir de kära. Elio och Oliver alltså. En stor del av filmen är bara snabba blickar, små beröringar och försiktiga närmanden. Och sen försvinner alla hämningar. Och AJ MITT HJÄRTA vad den här filmen gjorde ont. Och vad den var vacker. Poetisk, passionerad, utsökt uppbyggda scener, perfekta ljusa jeans och lösa skjortor, klassisk musik och sommar med solmogna persikor. Ja. Ja. Ja. 

Sista scenen är magi. Flera minuter av Timothée Chalamet som stirrar in i en brasa. Han måste få en oscar för den här filmen. Måste. 

Det som också är magiskt är kemin mellan Elio och Oliver. Älskar att Armie Hammer (Oliver) och Timothée Chalamet (Elio) hånglade inför varje scen i filmen för att kemin mellan dem skulle kännas äkta. <3 Älskar också hur sexualitet porträtteras i filmen, dels hur utforskande sexualiteten är i tonåren, dels hur sexualitet ses som något flytande. Jag tycker att det var så skönt att se hur Elios känslor för barndomsvännen Marzia inte förminskades eller sågs som en täckmantel eller ett sätt att göra Oliver svartsjuk (som det tyvärr är i Skam då Isak utnyttjar Emma - inte okej). 

Det enda dåliga jag kommer på med Call me by your name är att den tog slut. ✦✦✦✦✦

Timothée Chalamet är briljant också i Lady Bird (2017, regi Greta Gerwig), där Saoirse Ronan gör en riktigt vass rollprestation som Christine "Lady Bird" McPherson. Det är en coming of age-film där mamma-dotter-förhållandet står i fokus och där det sexuella uppvaknandet spelar en stor roll. Kläderna <3 Bråken med mamman <3 Tristessen <3 Humorn <3  ✦✦✦✦

The Lobster (2015) var snäppet vassare än Giorgos Lanthimos nyare film The killing of a sacred deer, som jag också såg i höstas. Lanthimos filmer är ju lite skruvade vilket jag gillar, men The Lobster var ändå mer sammanhängande och grep tag i mig mer. Det övernaturliga i The killing of a sacred deer fungerade inte lika väl som i The Lobster, där jag kunde acceptera att de befinner sig i en framtid där det är möjligt att förvandla människor till djur om de inte hittar en partner. Men i The killing of a sacred deer kändes det övernaturliga lite väl enkelt. Som en easy way out. Där gillade jag däremot det experimentella ljudet. Se The Lobster om du vill konfronteras med jobbiga tankar om vad du är villig att offra för den du älskar och om man verkligen kan älska en annan människa mer än sig själv. ✦✦✦

Darren Aronofskys Mother! (2017) såg jag i höstas och efteråt kunde jag inte sätta fingret på varför jag var så irriterad och nedstämd och rentav arg. Kunde inte sova på natten för jag tänkte så mycket och analyserade sönder filmen. Hur underbart är det inte med flerbottnade filmer med obehaglig samhällsanalys? Låt inte Jennifer Lawrence som huvudperson skrämma er. Jag har aldrig varit ett stort fan av henne men jag blev verkligen imponerad av henne. Älskar att det finns ca tre helbildsvinklar under hela filmen. Allt är filmat nära, över axeln och ur Jennifer Lawrences karaktärs perspektiv.

Jag såg den faktiskt en gång till några månader senare. Fortfarande bra, men den förlorade lite av magin när jag visste vad metaforen gick ut på. Lite väl uppenbart när man ser den en andra gång. Men se den! Och nej det är inte en skräckfilm som den ibland har kategoriserats som. Inte alls. Mer som en obehaglig psykologisk thriller. Inga jump scares eller skräckfilmsmusik, jag lovar. ✦✦✦✦

 

Just nu ser jag fram emot att se Ted - för kärlekens skull, Sameblod, The square, Wonder och Solsidan. Och så ska jag följa med Louise på Call me by your name när den har biopremiär. Elio och Oliver på storbildsduk måste jag se. Elioelioelioelio

Malin Öhman
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och lagar mat. Yogar lite ibland. Och tänker för mycket.

 

malinohman1@gmail.com