Väntar på värme

16.02.2018 kl. 20:08

Hej från en ganska bedrövlig liten person. Jag sitter i skrivande stund uppkrupen i soffan med röda ögon och snorpapper i famnen. Har väntat på att få gråta ut hela dagen. Eller egentligen i flera dagar. Har känt mig så stark och modig och självständig de senaste dagarna och samtidigt haft en kostant obehaglig klump i magen direkt jag är ensam i mer än två sekunder. Och i dag satt jag vid skrivbordet, jag hade städat klart, lagat mat, yogat och borde alltså börja skriva eller göra den där skoluppgiften och jag kunde bara inte. Kunde inte tänka. Ville mest skrika. Så det gjorde jag. Gick in i sovrummet och pressade ner ansiktet i kudden med nytvättat krispigt örngott och skrek. 

Men ingen gråt tills Oliver kom hem och kramade och tröstade och såklart förstod mig på alla sätt trots att jag försökte stöta bort honom och bli arg på honom. Då kom gråten. Och gud vad skönt det var. 

Det kommer väl va så här. Oklart och motstridiga känslor. Inga regler. Och jag älskar som regler. 

I går kände jag vårkänslor. Solen sken mellan husen när Hanna och jag promenerade från Kampen ner mot Sandviken i stark sol och planerade storslagna planer för sommaren. Kändes bra att leka att det var april en liten stund. 

Efter förra inläggets melodramatik ska jag göra mitt yttersta för att den här bloggen inte blir en göra slut-blogg men jag lovar inget. Ibland är det skönt att bara skriva ner hur det känns. Ibland är det skönast att skriva om smoothiebowls. Men det kan hända att det blir fler sentimentala inlägg i framtiden, men tänk, en dag kommer det behovet också att försvinna. 

Försöker påminna mig själv om att jag inte är den första som känner så här. 

 

 

Malin Öhman
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver: