Lite Österbottenromantik

25.02.2018 kl. 16:23

 

En vecka i Österbotten gick snabbt. För snabbt. Jag förvånas alltid av hur lätt jag anpassar mig, hur snabbt jag lutar mig tillbaka och vänjer mig vid andra rutiner. Det var som om jag glömde bort allt tungt och jobbigt, kanske för att jag vara omgiven av människor hela tiden. 

Så här skrev jag när jag vaknade min första morgon där:

Jag vaknar i Vörå till ljudet av klingande teskedar i kaffekopparna. Vitt ljus har letat sig in i mitt flickrum och en kall vindpust sveper över golvet när mamma öppnar och stänger ytterdörren när hon åker till jobbet. Det känns bra att vara här. Det är för kallt ute. För varmt här inne. Jag vet inte vart det här lugnet i kroppen har gömt sig. Om det hela tiden har varit där? Men på något sätt kommer det fram när jag sitter här i min säng och hör hur de sitter i köket och rör i sina kaffekoppar. Tänk om jag bara skulle stanna här.

Det gjorde jag ju inte utan jag åkte hem till Helsingfors igen efter en vecka. Jag trodde att jag skulle lämna den där klumpen i magen och oron i någon snöhög eller i brasan vi eldade på villan men den hade följt med mig hela tiden och gjorde sig påmind direkt när jag vinkade hejdå åt mamma. Men det var skönt att vara utan den en stund i alla fall.

Malin Öhman
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Här väntar vi alla på den dagen då din hemlängtan tar överhanden. För mej tog det 17år
P02.03.18 kl. 21:49
05.03.18 14:22

kontakt: malinohman1@gmail.com