april

04.04.2018 kl. 14:15

 

Det är vår. Säger det högt så att jag ska känna det. Vår. Smakar på ordet men det är mycket hårdare än jag minns det. Kantigt. Dörren till min franska balkong står på vid gavel och jag har huvudvärk efter att ha bitit ihop mina käkar så mycket de senaste veckorna. Har lett väldigt mycket också, mer än vanligt. Men däremellan har jag mött en oroad blick i badrumsspegeln. Snabbt tittat bort. Men för några dagar sedan var det som om jag såg mig själv för fösta gången på en lång tid och jag ville bara ge mig själv en stor kram. Det var naivt att tro att det här bara skulle vara skönt. Att det bara skulle vara en lättnad och att det skulle vara så här enkelt att vänja mig vid min nya vardag. Det är svårt. 

Samtidigt som det är vår och jag lyssnar på gamla spellistor på repeat och snön smälter och jag plockar fram solglasögonen och bokar in dejter och danskvällar och häng med vännerna så står allt stilla. Jag kapslar in känslor och tänker att jag ska hantera dem lite senare. Men vi vet väl alla att det inte riktigt funkar så. 

 

 

Min lägenhet har utsikt mot Berghälls kyrka. På helgmorgnar ringer kyrkklockan och det hörs barnskrik nere från parken när mitt fönster står öppet. Det är sol i lägenheten från morgon till kväll och för varmt för att ha uppdragna persienner mot eftermiddagen. För varmt för att yoga. Det kommer bli en svettig sommar.

Alla hälsar i trappuppgången och jag blir välkomnad till huset gång på gång. Jag frågar om de har hört när vi skruvade ihop möbler till tre på natten och tryckte in alla kartonger i den lilla hissen mitt i natten men de har inte hört något. Tänker att det borde vara safe att ha fest här då. Inflyttningsfest. Men jag måste rulla ihop min stora vita matta så att den inte blir nedstänkt med rödvin. 

Det har snart gått tre veckor sen jag flyttade ut ur vår lägenhet. Nu är den hans. 

Några tycker att jag verkar hantera det här bra. Att jag är glad. Jag har en ny glöd i mina ögon. Jag lyser. Jag är glad. Tills det blir kväll och jag vill skrika och bita av mig naglar och peta på hudflagor och nagelband och riva ögonfransar och bita tungan och ligga raklång på golvet och försöka hitta tillbaka till något som kan kallas normal andning.

Vi överlevde vintern, skrev Sandra Beijer. Jag vill överleva våren.

Malin Öhman
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
♡♡♡
P04.04.18 kl. 20:29

 

Malin Öhman 24 Helsingfors

Journalist och litteraturstudent

Skriver, läser och går på nattpromenader.

 

malinohman1@gmail.com