Valborg

10.05.2018 kl. 20:00

 

Jag tänkte dokumentera hela Valborg. Fotografera och minnas. Registrera som bevis på att jag är ung och levande och ute på fest. Att jag träffar människor och knyter band, om än ytliga. Att jag finns. Efter några stories glömde jag såklart bort det. Efter dagsfesten av förvirring och bananbröd och en strid ström av prosecco haltade jag ner för trappan, ut i vårkvällen. Från en fest till en annan.

I trappuppgången, på gatan. Andades in rök och vinfyllda andedräkter, fick en liten kaffekopp påfylld med bubbligt vin innan jag hunnit dricka upp. Stod intryckt i ett kök och kände en hand nudda min, diskret, så att ingen såg. Låste fast blickar. Vägrade titta bort innan han gjorde det. Till slut tittade jag bort ändå. Jag gör det alltid.

 

 

Jag glömde att min tå var bruten. Dansade i kön till toaletten, i mörkret. Såg in i det jag tror vad ögon, böjde mig fram för att höra. Bländades av ljuset från toaletten när dörren öppnades och stängdes igen. Allt är lättare i mörkret, men att hitta jackor och skor medan jag försökte höra vad en vän sa åt mig i en annan telefon är svårt att göra i mörker utan att spilla vin på sin klänning. 

En annan kö nån annanstans. Framåt i snigelfart. Kall vind i håret. Mjuka saker som viskades i mitt öra. Läppar som nuddade vid min hud. Skäggstrån mot kinden. Slet mig bort. Nuddade igen. Och igen. Och så säger han det. Glöm allt. Glöm allt bara. Och så gjorde jag det. 

För en stund i alla fall. 

Malin Öhman
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com