I Slovenien

04.06.2018 kl. 14:00

Jag kom hem från Portoroz i Slovenien för en vecka sen. Med en solbränna, en påse salt och ett nytt lugn i kroppen. Jag märkte knappt när oron försvann men någon gång mellan alla iskalla drinkar och salta bad i havet kom lugnet. Den här resan har varit ett hett samtalsämne för mig och mina vänner sedan jag och Oliver gjorde slut och en del var förvirrade över att vi skulle åka på en resa tillsammans trots att vi gjort slut. Och det kanske är lite märkligt. Men på resa åkte vi. Och det var förlösande på något sätt. Jag hade tid att prata. Att skratta. Att sörja. Men mest njöt jag bara.

Vi bodde på Kempinski palace hotel. Femstjärnigt och otroligt vacker byggnad. Hotellets huvudbyggnad hade gamla anor men vi bodde i den nyare delen av hotellet så det var en blandning mellan nytt och gammalt. Men väldigt smaklös inredning överallt förutom i matsalen. 

Matsalen var to die for. Kände mig som Marie Antoinette. 

Det var lite för varmt hela tiden men det 17-gradiga havet svalkade. 

En dag åkte vi båt till Thalasso spa Lepa Vida - ett saltspa som var väldigt spartanskt och lugnt. Fick massage och drack ekologiska juicer vid saltpoolen. Brände mig i pannan. 

Men mest hängde vi på stranden. Åt gelato och mojitos och läste i timmar. 

På kvällarna var det middagsdags med hela Supercell-gänget. En dag åkte vi båt till Piran i solnedgången och steg i land till en fiskfest där jag bara gick omkring och plockade åt mig nyfångad fisk och friterad bläckfisk och gnocchi och stora oliver och prosciutto. Matkulturen är väldigt influerad av Italien (det var där vi landade och den Italienska gränsen ligger bara 15 minuter från Portoroz) och samtidigt är det stark betoning på skaldjur. Lite konstig mix med bläckfisk och skinka men väldigt gott var allt. 

 

Det var tre bra dagar. Jag kände mig tacksam och hittade ett nytt lugn i situationen. Trots hugg i hjärtat finns det också så mycket glädje kvar och det är jag tacksam för - att vi avslutade allt medan vi fortfarande älskade varandra. Att jag efter veckor av torkade tårkanaler kände allt öppnas, lätta, om än bara för en stund. Jag doppade tårna i havet och kände tårarna falla ner på mina lår.

Malin Öhman
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com