Alla saker jag sagt på broar

14.07.2018 kl. 10:00

 

I måndags glömde jag att andas. Mitt under min jobbtur med annalkande deadline, vid ett smutsigt tangentbord och obekväm stol blev orden på skärmen en suddig sörja. Allt blev för mycket. Månader av intryck, av människor, av liv och berättelser jag knappt minns har lagt sig på hög. Mellan dem besvikelser och ilska och saknad och frigörelse, som jag inte stannat upp vid, som jag rusat förbi för att inte ge utrymme. Men till slut försvinner allt och kvar är bara jag. Som går in på toaletten och låser dörren och ser en söndrig person i spegeln. Jag vet att hon blir bra igen, redan nästa dag kommer blicken vara livfull igen. Men just nu finns bara kall oförlåtande kakelvägg.

Jag ringde honom på vägen hem. Behövde höra honom. Eller kanske behövde jag att han hörde mig. Jag frågade om det var fel att jag ringde, han sa nej. Att han kommer att ringa mig också, om han är ledsen någon gång. 

Om han är ledsen. 

Med mig är det alltid en fråga om när. 

Jag gick över bron, såg kyrkan långt borta. Mitt på bron sa jag det: Jag hatar att jag känner. Att jag hela tiden öppnar mig och släpper in. Även när jag inte vill. Även när jag inte vet om jag vill. Han säger att det är bra att jag känner. För vem skulle jag annars vara.

Att skriva hjälper. Det är ibland som att hälla vinäger i ett öppet sår. Gnida in citron i skrubbsår. Peta in stickor i huden i stället för att dra ut dem. Men oftast är det skönt - Det är skönt när det svider. Jag vill känna hur det bränner.

 

 

En annan kväll har jag gått åt andra hållet, ner för backen på knäsvaga ben. Det var varmt och fuktigt, hur jag än andades med magen kändes det inte som att syret nådde ner till lungorna. Kände mig yr. Sen inte alls. Sen bara lugn. På varma klippor, skrovliga mot mina ben. Jag hade inte rakat dem på en vecka, men håren är så mjuka nu. De känns knappt.

Lutar mig sen mot en stenvägg, fortfarande varm

Varma händer

Gatlyktans sken

Nattfjärilar

Kalla hjärtan

Malin Öhman
Kommentarer (4)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Den som vågar är stark! Ta en dag i taget!
Omtanke16.07.18 kl. 14:32
Så är det, tack!
16.07.18 21:37
Alltså du skriver så jättebra. Det är personligt och fint och modigt och så generöst att du delar allt det här på bloggen. Blir eccited varke gång jag kikar in och ser att det finns ett nytt inlägg. Hejar på dig!
Sandra16.07.18 kl. 16:35
Tack så mycket!!
16.07.18 21:37
otroligt vackra bilder (och text)
Ulrika21.07.18 kl. 13:03
Tack!
22.07.18 13:39
De dær skuggorna ær helt fantastiska!
Grøn i Åbo30.07.18 kl. 11:48

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com