Kräftskivan

18.08.2018 kl. 12:00

 

Det blev augusti trots allt. Trots att tiden stod stilla och dagarna kändes evighetslånga under värmeböljan och jag försökte minnas hur det känns att frysa. Hur befriande det kan vara att komma in i värmen när det är iskallt ute. När det ångar ur munnen. Bara ett suddigt minne nu.

Jag satt i baksätet, bänken varm mot låren. Vevade ner fönsterrutan och lyssnade på Hanna och Vilma prata om litteratur i framsätet. Deltog i konversationen tyst för mig själv och märkte knappt att mina ögonlock blev tunga. Vaknade igen med åkrar som rusade fram utanför.

 

 

Det var kräftskiva i Bromarv. Min första kräftskiva. Jag hade sett mat och dans och nattbad framför mig. Allt det hände. Jag dansade, sjöng, gömde mig i kylrummet och turades om att fläkta med en solfjäder i varandras ansikten. Men när det blev dags för nattbad var jag någon annanstans. Jag satt på marken och lutade händerna mot grus, borstade bort stenarna emellanåt när jag skulle sträcka mig efter vinglaset eller lägga min hand mot varma armar. Jag såg alla gå iväg ner för backen med handdukar, i armkrok, och jag tänkte att jag borde stiga upp, följa med. Men något höll mig ändå kvar. Och det kändes skönt att inte vara med, att inte finnas för en stund. I mörkret var allt klart trots att jag bara såg konturer av ett ansikte framför mig. 

 

 

En efter en gick alla och sov. Kindpussades gonatt. Jag dröjde mig kvar på trappan när det redan blivit morgon igen. Väntade på något, jag vet inte vad. Till slut kramade jag de sista som var kvar och gick in i den stora salen där alla låg och sov i olika hörn med armar runt varandra, öppna munnar och tunga andetag. Det lät som en kör av snarkningar, någon pratade i sömnen. Jag kröp ner bredvid Vilma och somnade med näsan i hennes hår. 

Malin Öhman
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Kram ♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
P18.08.18 kl. 19:29

 

Malin Öhman

Helsingfors

Lever och skriver 

kontakt: malinohman1@gmail.com